Graviditeten/Förlossningen

Första bilden på magen               Sista bilden på magen (v. 39+5)

GRAVIDITET

MÅDDE DU ILLA UNDER GRAVIDITETEN?

Jag började må illa redan innan jag visste att jag var gravid, det varade i princip hela första trimestern, bäst mådde jag på mornarna. På slutet mådde jag också lite illa men det var nog för att det tryckte så mycket på magen hur jag än vred och vände på mig.

DE DU MYCKET FOGLOSSNING?

Det började tidigt med foglossning, sen försvann det en sväng men sen kom det tillbaks med råge, och på andra ställen än bäckenet också tydligen. Jag hade mest ont på framsidan.

HADE DU NÅGON HORMONRAND?

Jag lääängtade efter en hormonrand, så att det inte bara skulle se ut som en fettomage, och nog fick jag en, hela vägen nerifrån och upp!

FICK DU NÅGRA BRISTNINGAR?

Jag visste redan innan att jag skulle få bristningar eftersom jag verkar ha väldigt lätt för att få dem, så jag fick MASSOR!

Och det här har jag funderat på tidigare, att lägga upp en bild, så att de som får en bristning faktiskt inser att det kunde vara värre, och att de som ser ut som mig  inser att de inte är ensamma ;) För de magar man ser på bild är oftast de utan bristningar...

VAD TRODDE DU ATT DET SKULLE BLI FÖR KÖN?

I början trodde jag tjej, sen började jag tro kille och på slutet hade jag ingen som helst aning.

VAD VILLE DU ATT DET SKULLE BLI FÖR KÖN?

Jag hade inga såna önskningar. Innan jag blev gravid så har jag tänkt att jag ville att första barnet skulle vara en kille, men när jag väl var gravid så var det inte riktigt fokus på det :)

HADE DU NÅGRA SPECIELLA CRAVINGS?

Det började med sura Dragster. Sen blev det tomater. Salt. Och jordgubbar! Jävlar så gott det var! Tobbe var så söt en kväll när jag var sugen, han åkte hem till sina föräldrar för att plocka jordgubbar åt mig, halv tolv på kvällen!! I slutet blev det mycket hallon och turkisk yoghurt.

VAD GILLADE DU FÖR MAT?

Hmm, det var nog ingen speciell mat, som vanligt alltså.

NÅGON MATRÄTT DU AVSKYDDE?

Nää, inte vad jag kommer ihåg. Men Cheezeballs, fy fatan så illa det luktade! Stackars Tobbe som älskar dom :P

HADE DU MYCKET HALSBRÄNNA?

Fram till vecka 19 har jag för mig. Sen på slutet var det väl så fullt i magen så jag fick lite uppstötningar.

BEHÖVDE DU KISSA OFTA?

Jo. På nätterna blev det några extra gånger.

HUR MYCKET GICK DU UPP?

Det är väl nu jag ska erkänna det. 27 kilo...men bara 10 kvar nu! Till startvikt alltså, sen ska det bort mer.

ÄR DU NÖJD MED DIN GRAVIDITET?

Absolut inte. Jag hade så ont, var så trött, på fruktansvärt dåligt humör. Samlade en massa vätska och fick använda skenor på händer/handleder dagar och nätter så att inte händerna skulle domna bort och förlora kraft, vilket de gjorde iaf. Jag är fortfarande bortdomnad i ena pekfingret.

VAR DU RÄDD INFÖR FÖRLOSSNINGEN?

Nä. För det första hade jag så mycket annat att tänka på (flytt hit och dit och allt problem med kropp och ekonomi och gudvetvad) så jag hade inte tid att förbereda mig mentalt och när jag väl tänkte på förlossningen så såg jag mest fram emot den, att se hur mycket jag klarar av fysiskt och hur mycket smärta jag tål, vilket tydligen inte alls är särskilt mycket :P

FÖRLOSSNINGEN

NÄR STARTADE DIN FÖRLOSSNING?

Första värken kom klockan 1 natten mot 14 november.

VILKEN VECKA VAR DU I?

39+5

GICK DU ÖVER TIDEN?

Nopp, hon kom på beräknad dag,15 november.

HUR STARTADE DIN FÖRLOSSNING?

Jag kände ingenting alls förrän jag vaknade med värkar på natten. Jag försökte klara mig med enbart TENS eftersom vi inte hade några panodil hemma (KLANTIGT!), TENSen var till en början skööön, sen hjälpte den inte så mkt. Halv fem väckte jag Tobbe som fick åka och hämta hos sina föräldrar. Att duscha hjälpte ingenting så jag gick mest omkring hemma och var sådär härligt pirrig i magen :)

NÄR ÅKTE NI IN? 

Första gången var vi där kring 7, jag hade ringt in före och då hade värkarna 1,5 minuters mellanrum men varade bara ca 45 sekunder. Jag var öppen 2 centimeter så jag skickades hem med sovdos, som inte hjälpte ett piss, så kring 12 åkte vi in igen. Jag fick morfin och bricanyl för att kunna sova på bb, värkarna fortsatte men nu med 10 minuters mellanrum. Jag fick sova ca 5 timmar till och från och sen vart jag less och vi fick läggas in på förlossningen och börja allvaret, ettallvar som varade drygt 12 timmar :P

HADE DU NÅGON BEDÖVNING?

Jag ville helst bara ha lustgas men det gjorde så jääääkla ont så jag fick EDA också, som inte hjälpte särskilt mycket, men jag fick mig en tupplur iaf efter jag fått den, sen kändes det som att den slutat verka typ.

HUR LÄNGE HADE DU VÄRKAR?

34 timmar

TYCKTE DU ATT VÄRKARNA GJORDE ONT?

Nå jävulskt, redan från början.

HUR LÄNGE HADE DU MELLAN VÄRKARNA I ÖPPNINGSSKEDET?

Jag faktiskt inte...

HUR AVSLUTADES DIN FÖRLOSSNING?

Med en jävla massa skrik, klipp och sugklocka.

VEM VAR MED UNDER DIN FÖRLOSSNING?

Tobbe

HADE DU ONT EFTERÅT?

Hoho, jaaa! DET var det värsta! Att föda ut ett barn gör jag GÄRNA igen, men helst slipper jag de efterföljande två veckorna. Varför varnar ingen om hur ont det gör efteråt? Det är ju värre än själva förlossningen. Att inte kunna pissa, torka sig, sitta ordentligt, skita, hosta, nysa...ja.

ÄR DU NÖJD MED DIN FÖRLOSSNING?

Även om den var långdragen och gjorde jäkligt ont och inte riktigt gick som planerat så är jag verkligen nöjd.

BEBISEN

MÅDDE BEBISEN BRA NÄR DEN KOM UT?

Jadå, hon mådde nog bäst av alla.

VAD BLEV DET FÖR KÖN?

Flicka

VAD VÄGDE HAN/HON?

4215 gram

HUR LÅNG VAR HAN/HON?

54 cm

HUVUDOMFÅNGET?

38 cm

 
HADE BEBISEN GULSOT?

Jo, det upptäcktes dagen efter.

MÅDDE BEBISEN BRA UNDER BB-TIDEN?

Hon hade ju gulsot och var lite slö av det, annars verkade hon må super.

VILLE BEBISEN AMMA DIREKT?

Jadå, det fungerade fint :)

VAD FICK HAN/HON FÖR NAMN?

Ronja

VAR NI ÖVERENS OM NAMNET OCH VARFÖR VALDE NI DET NAMNET?

Vi hade 4 andra namn att välja mellan, som vi kommit överens om tidigare efter mycket dividerande. Men när hon kom så såg hon inte riktigt ut att heta nåt av dem. Tobbe gick ut en sväng från förlossningssalen och när han kom in igen sa han "vad tror du om Ronja?" och det kändes bara  så perfekt för vår lurvigadotter :P

HÄR hittar ni en längreförlossningsberättelse.

Graviditeten/Förlossningen

Första bilden på magen               Sista bilden på magen (v. 39+5)

GRAVIDITET

MÅDDE DU ILLA UNDER GRAVIDITETEN?

Jag började må illa redan innan jag visste att jag var gravid, det varade i princip hela första trimestern, bäst mådde jag på mornarna. På slutet mådde jag också lite illa men det var nog för att det tryckte så mycket på magen hur jag än vred och vände på mig.

DE DU MYCKET FOGLOSSNING?

Det började tidigt med foglossning, sen försvann det en sväng men sen kom det tillbaks med råge, och på andra ställen än bäckenet också tydligen. Jag hade mest ont på framsidan.

HADE DU NÅGON HORMONRAND?

Jag lääängtade efter en hormonrand, så att det inte bara skulle se ut som en fettomage, och nog fick jag en, hela vägen nerifrån och upp!

FICK DU NÅGRA BRISTNINGAR?

Jag visste redan innan att jag skulle få bristningar eftersom jag verkar ha väldigt lätt för att få dem, så jag fick MASSOR!

Och det här har jag funderat på tidigare, att lägga upp en bild, så att de som får en bristning faktiskt inser att det kunde vara värre, och att de som ser ut som mig  inser att de inte är ensamma ;) För de magar man ser på bild är oftast de utan bristningar...

VAD TRODDE DU ATT DET SKULLE BLI FÖR KÖN?

I början trodde jag tjej, sen började jag tro kille och på slutet hade jag ingen som helst aning.

VAD VILLE DU ATT DET SKULLE BLI FÖR KÖN?

Jag hade inga såna önskningar. Innan jag blev gravid så har jag tänkt att jag ville att första barnet skulle vara en kille, men när jag väl var gravid så var det inte riktigt fokus på det :)

HADE DU NÅGRA SPECIELLA CRAVINGS?

Det började med sura Dragster. Sen blev det tomater. Salt. Och jordgubbar! Jävlar så gott det var! Tobbe var så söt en kväll när jag var sugen, han åkte hem till sina föräldrar för att plocka jordgubbar åt mig, halv tolv på kvällen!! I slutet blev det mycket hallon och turkisk yoghurt.

VAD GILLADE DU FÖR MAT?

Hmm, det var nog ingen speciell mat, som vanligt alltså.

NÅGON MATRÄTT DU AVSKYDDE?

Nää, inte vad jag kommer ihåg. Men Cheezeballs, fy fatan så illa det luktade! Stackars Tobbe som älskar dom :P

HADE DU MYCKET HALSBRÄNNA?

Fram till vecka 19 har jag för mig. Sen på slutet var det väl så fullt i magen så jag fick lite uppstötningar.

BEHÖVDE DU KISSA OFTA?

Jo. På nätterna blev det några extra gånger.

HUR MYCKET GICK DU UPP?

Det är väl nu jag ska erkänna det. 27 kilo...men bara 10 kvar nu! Till startvikt alltså, sen ska det bort mer.

ÄR DU NÖJD MED DIN GRAVIDITET?

Absolut inte. Jag hade så ont, var så trött, på fruktansvärt dåligt humör. Samlade en massa vätska och fick använda skenor på händer/handleder dagar och nätter så att inte händerna skulle domna bort och förlora kraft, vilket de gjorde iaf. Jag är fortfarande bortdomnad i ena pekfingret.

VAR DU RÄDD INFÖR FÖRLOSSNINGEN?

Nä. För det första hade jag så mycket annat att tänka på (flytt hit och dit och allt problem med kropp och ekonomi och gudvetvad) så jag hade inte tid att förbereda mig mentalt och när jag väl tänkte på förlossningen så såg jag mest fram emot den, att se hur mycket jag klarar av fysiskt och hur mycket smärta jag tål, vilket tydligen inte alls är särskilt mycket :P

FÖRLOSSNINGEN

NÄR STARTADE DIN FÖRLOSSNING?

Första värken kom klockan 1 natten mot 14 november.

VILKEN VECKA VAR DU I?

39+5

GICK DU ÖVER TIDEN?

Nopp, hon kom på beräknad dag,15 november.

HUR STARTADE DIN FÖRLOSSNING?

Jag kände ingenting alls förrän jag vaknade med värkar på natten. Jag försökte klara mig med enbart TENS eftersom vi inte hade några panodil hemma (KLANTIGT!), TENSen var till en början skööön, sen hjälpte den inte så mkt. Halv fem väckte jag Tobbe som fick åka och hämta hos sina föräldrar. Att duscha hjälpte ingenting så jag gick mest omkring hemma och var sådär härligt pirrig i magen :)

NÄR ÅKTE NI IN? 

Första gången var vi där kring 7, jag hade ringt in före och då hade värkarna 1,5 minuters mellanrum men varade bara ca 45 sekunder. Jag var öppen 2 centimeter så jag skickades hem med sovdos, som inte hjälpte ett piss, så kring 12 åkte vi in igen. Jag fick morfin och bricanyl för att kunna sova på bb, värkarna fortsatte men nu med 10 minuters mellanrum. Jag fick sova ca 5 timmar till och från och sen vart jag less och vi fick läggas in på förlossningen och börja allvaret, ettallvar som varade drygt 12 timmar :P

HADE DU NÅGON BEDÖVNING?

Jag ville helst bara ha lustgas men det gjorde så jääääkla ont så jag fick EDA också, som inte hjälpte särskilt mycket, men jag fick mig en tupplur iaf efter jag fått den, sen kändes det som att den slutat verka typ.

HUR LÄNGE HADE DU VÄRKAR?

34 timmar

TYCKTE DU ATT VÄRKARNA GJORDE ONT?

Nå jävulskt, redan från början.

HUR LÄNGE HADE DU MELLAN VÄRKARNA I ÖPPNINGSSKEDET?

Jag faktiskt inte...

HUR AVSLUTADES DIN FÖRLOSSNING?

Med en jävla massa skrik, klipp och sugklocka.

VEM VAR MED UNDER DIN FÖRLOSSNING?

Tobbe

HADE DU ONT EFTERÅT?

Hoho, jaaa! DET var det värsta! Att föda ut ett barn gör jag GÄRNA igen, men helst slipper jag de efterföljande två veckorna. Varför varnar ingen om hur ont det gör efteråt? Det är ju värre än själva förlossningen. Att inte kunna pissa, torka sig, sitta ordentligt, skita, hosta, nysa...ja.

ÄR DU NÖJD MED DIN FÖRLOSSNING?

Även om den var långdragen och gjorde jäkligt ont och inte riktigt gick som planerat så är jag verkligen nöjd.

BEBISEN

MÅDDE BEBISEN BRA NÄR DEN KOM UT?

Jadå, hon mådde nog bäst av alla.

VAD BLEV DET FÖR KÖN?

Flicka

VAD VÄGDE HAN/HON?

4215 gram

HUR LÅNG VAR HAN/HON?

54 cm

HUVUDOMFÅNGET?

38 cm

 
HADE BEBISEN GULSOT?

Jo, det upptäcktes dagen efter.

MÅDDE BEBISEN BRA UNDER BB-TIDEN?

Hon hade ju gulsot och var lite slö av det, annars verkade hon må super.

VILLE BEBISEN AMMA DIREKT?

Jadå, det fungerade fint :)

VAD FICK HAN/HON FÖR NAMN?

Ronja

VAR NI ÖVERENS OM NAMNET OCH VARFÖR VALDE NI DET NAMNET?

Vi hade 4 andra namn att välja mellan, som vi kommit överens om tidigare efter mycket dividerande. Men när hon kom så såg hon inte riktigt ut att heta nåt av dem. Tobbe gick ut en sväng från förlossningssalen och när han kom in igen sa han "vad tror du om Ronja?" och det kändes bara  så perfekt för vår lurvigadotter :P

HÄR hittar ni en längreförlossningsberättelse.

Graviditeten/Förlossningen

Första bilden på magen               Sista bilden på magen (v. 39+5)

GRAVIDITET

MÅDDE DU ILLA UNDER GRAVIDITETEN?

Jag började må illa redan innan jag visste att jag var gravid, det varade i princip hela första trimestern, bäst mådde jag på mornarna. På slutet mådde jag också lite illa men det var nog för att det tryckte så mycket på magen hur jag än vred och vände på mig.

DE DU MYCKET FOGLOSSNING?

Det började tidigt med foglossning, sen försvann det en sväng men sen kom det tillbaks med råge, och på andra ställen än bäckenet också tydligen. Jag hade mest ont på framsidan.

HADE DU NÅGON HORMONRAND?

Jag lääängtade efter en hormonrand, så att det inte bara skulle se ut som en fettomage, och nog fick jag en, hela vägen nerifrån och upp!

FICK DU NÅGRA BRISTNINGAR?

Jag visste redan innan att jag skulle få bristningar eftersom jag verkar ha väldigt lätt för att få dem, så jag fick MASSOR!

Och det här har jag funderat på tidigare, att lägga upp en bild, så att de som får en bristning faktiskt inser att det kunde vara värre, och att de som ser ut som mig  inser att de inte är ensamma ;) För de magar man ser på bild är oftast de utan bristningar...

VAD TRODDE DU ATT DET SKULLE BLI FÖR KÖN?

I början trodde jag tjej, sen började jag tro kille och på slutet hade jag ingen som helst aning.

VAD VILLE DU ATT DET SKULLE BLI FÖR KÖN?

Jag hade inga såna önskningar. Innan jag blev gravid så har jag tänkt att jag ville att första barnet skulle vara en kille, men när jag väl var gravid så var det inte riktigt fokus på det :)

HADE DU NÅGRA SPECIELLA CRAVINGS?

Det började med sura Dragster. Sen blev det tomater. Salt. Och jordgubbar! Jävlar så gott det var! Tobbe var så söt en kväll när jag var sugen, han åkte hem till sina föräldrar för att plocka jordgubbar åt mig, halv tolv på kvällen!! I slutet blev det mycket hallon och turkisk yoghurt.

VAD GILLADE DU FÖR MAT?

Hmm, det var nog ingen speciell mat, som vanligt alltså.

NÅGON MATRÄTT DU AVSKYDDE?

Nää, inte vad jag kommer ihåg. Men Cheezeballs, fy fatan så illa det luktade! Stackars Tobbe som älskar dom :P

HADE DU MYCKET HALSBRÄNNA?

Fram till vecka 19 har jag för mig. Sen på slutet var det väl så fullt i magen så jag fick lite uppstötningar.

BEHÖVDE DU KISSA OFTA?

Jo. På nätterna blev det några extra gånger.

HUR MYCKET GICK DU UPP?

Det är väl nu jag ska erkänna det. 27 kilo...men bara 10 kvar nu! Till startvikt alltså, sen ska det bort mer.

ÄR DU NÖJD MED DIN GRAVIDITET?

Absolut inte. Jag hade så ont, var så trött, på fruktansvärt dåligt humör. Samlade en massa vätska och fick använda skenor på händer/handleder dagar och nätter så att inte händerna skulle domna bort och förlora kraft, vilket de gjorde iaf. Jag är fortfarande bortdomnad i ena pekfingret.

VAR DU RÄDD INFÖR FÖRLOSSNINGEN?

Nä. För det första hade jag så mycket annat att tänka på (flytt hit och dit och allt problem med kropp och ekonomi och gudvetvad) så jag hade inte tid att förbereda mig mentalt och när jag väl tänkte på förlossningen så såg jag mest fram emot den, att se hur mycket jag klarar av fysiskt och hur mycket smärta jag tål, vilket tydligen inte alls är särskilt mycket :P

FÖRLOSSNINGEN

NÄR STARTADE DIN FÖRLOSSNING?

Första värken kom klockan 1 natten mot 14 november.

VILKEN VECKA VAR DU I?

39+5

GICK DU ÖVER TIDEN?

Nopp, hon kom på beräknad dag,15 november.

HUR STARTADE DIN FÖRLOSSNING?

Jag kände ingenting alls förrän jag vaknade med värkar på natten. Jag försökte klara mig med enbart TENS eftersom vi inte hade några panodil hemma (KLANTIGT!), TENSen var till en början skööön, sen hjälpte den inte så mkt. Halv fem väckte jag Tobbe som fick åka och hämta hos sina föräldrar. Att duscha hjälpte ingenting så jag gick mest omkring hemma och var sådär härligt pirrig i magen :)

NÄR ÅKTE NI IN? 

Första gången var vi där kring 7, jag hade ringt in före och då hade värkarna 1,5 minuters mellanrum men varade bara ca 45 sekunder. Jag var öppen 2 centimeter så jag skickades hem med sovdos, som inte hjälpte ett piss, så kring 12 åkte vi in igen. Jag fick morfin och bricanyl för att kunna sova på bb, värkarna fortsatte men nu med 10 minuters mellanrum. Jag fick sova ca 5 timmar till och från och sen vart jag less och vi fick läggas in på förlossningen och börja allvaret, ettallvar som varade drygt 12 timmar :P

HADE DU NÅGON BEDÖVNING?

Jag ville helst bara ha lustgas men det gjorde så jääääkla ont så jag fick EDA också, som inte hjälpte särskilt mycket, men jag fick mig en tupplur iaf efter jag fått den, sen kändes det som att den slutat verka typ.

HUR LÄNGE HADE DU VÄRKAR?

34 timmar

TYCKTE DU ATT VÄRKARNA GJORDE ONT?

Nå jävulskt, redan från början.

HUR LÄNGE HADE DU MELLAN VÄRKARNA I ÖPPNINGSSKEDET?

Jag faktiskt inte...

HUR AVSLUTADES DIN FÖRLOSSNING?

Med en jävla massa skrik, klipp och sugklocka.

VEM VAR MED UNDER DIN FÖRLOSSNING?

Tobbe

HADE DU ONT EFTERÅT?

Hoho, jaaa! DET var det värsta! Att föda ut ett barn gör jag GÄRNA igen, men helst slipper jag de efterföljande två veckorna. Varför varnar ingen om hur ont det gör efteråt? Det är ju värre än själva förlossningen. Att inte kunna pissa, torka sig, sitta ordentligt, skita, hosta, nysa...ja.

ÄR DU NÖJD MED DIN FÖRLOSSNING?

Även om den var långdragen och gjorde jäkligt ont och inte riktigt gick som planerat så är jag verkligen nöjd.

BEBISEN

MÅDDE BEBISEN BRA NÄR DEN KOM UT?

Jadå, hon mådde nog bäst av alla.

VAD BLEV DET FÖR KÖN?

Flicka

VAD VÄGDE HAN/HON?

4215 gram

HUR LÅNG VAR HAN/HON?

54 cm

HUVUDOMFÅNGET?

38 cm

 
HADE BEBISEN GULSOT?

Jo, det upptäcktes dagen efter.

MÅDDE BEBISEN BRA UNDER BB-TIDEN?

Hon hade ju gulsot och var lite slö av det, annars verkade hon må super.

VILLE BEBISEN AMMA DIREKT?

Jadå, det fungerade fint :)

VAD FICK HAN/HON FÖR NAMN?

Ronja

VAR NI ÖVERENS OM NAMNET OCH VARFÖR VALDE NI DET NAMNET?

Vi hade 4 andra namn att välja mellan, som vi kommit överens om tidigare efter mycket dividerande. Men när hon kom så såg hon inte riktigt ut att heta nåt av dem. Tobbe gick ut en sväng från förlossningssalen och när han kom in igen sa han "vad tror du om Ronja?" och det kändes bara  så perfekt för vår lurvigadotter :P

HÄR hittar ni en längreförlossningsberättelse.

Förlossningen

Fredag 13/11

Två dagar innan beräknat födelsedatum fotar vi magen för sista gången, det hade vi dock ingen aning om att det var.

Lördag 14/11

01 vaknade jag och hade ont i magen. Jag hade tidigare ganska mycket molvärk i magen och var besviken över det för jag tänkte att det blir svårare att lista ut när nånting är på gång. Jag förstod dock ganska snart att det här magontet var något annat än det jag haft hittills, det kom i omgångar och när jag kunde klocka smärtan så insåg jag att det måste vara värkar.

Jag lät Tobbe sova fram till fem, sen var jag tvungen att skicka iväg honom på Panodil-jakt. Jag började använda TENSen och det hjälpte faktiskt lite. Jag kunde inte ligga ner i sängen utan var tvungen att halvsitta mot väggen med amningskudden bakom mig.

När värkarna höll i sig 30-45 sekunder och kom med ca 1,5 minuts mellanrum så ringde jag förlossningen som tyckte att jag skulle ladda med frukost och en dusch och sen komma in för kontroll.

7.15 vara vi där och Bm-studenten Jenny kollade mig, hon var även med på slutet och det är jag otroligt glad för. Med henne på ena sidan och Tobbe på den andra kunde jag inte ha bättre stöd.

Jag fick en sovdos och åkte hem kring 9 (efter att ha kräkts upp en av tabletterna så Tobbe fick springa tillbaks och hämta ny) för att försöka vila upp mig inför en eventuell förlossning lite senare. Sovdosen var dock värdelös och vi åkte in igen vid 12-tiden på förmiddagen.

Fortfarande var jag öppen bara 2 centimeter och vi beslutade att jag skulle få sprutor, bricanyl och morfin, för att få sova. Tobbe skickades hem.  Värkarna lugnade ner sig i början och jag kunde sova, fast jag vaknade vid varje värk som kom med 10 minuters mellanrum och sen gick det ner till 7 minuters mellanrum. Jag fick sprutorna kring 15-tiden och fter 5 timmar kom Tobbe och vi bestämde oss för att gå över till förlossningen, jag med inställningen att få mer smärtlindring för att kunna sova, men när vi kom över dit så var det det sista jag skulle få. Bm tyckte att det var dags att sätta igång med det hela nu. Vi tilldelades en förlossningssal och kring 22-tiden kopplades jag upp på ctg och nu var det bara att vänta. Och vänta och vänta.

Det bästa med att vara gravid måste ju ändå vara att man blir så jävla snygg.

Söndag 15/11

00.30 var det dags för ett bad, vilket var otroligt skönt. Värkarna blev mjukare och jag lyckades slumra till några gånger. 01.55 klev jag upp och 02.05 stack de hål på hinnan.

Här ser man förlossningsframstegen, som inte var många...Det gick saaaakta sakta framåt, hon ville inte riktigt sjunka ner och jag hade väldigt dåliga värkar. Jag fick värkstimulerande dropp redan innan Epiduralen. CTGn hade dessutom svårt att registrera mina värkar, så jag fick gång på gång påminnelser om att bara använda lustgasen när det kom en värk, de såg ju inte att jag hade en. Jag blev besviken på Epiduralen som jag hört skulle ta en till himlen...jag tyckte inte att den hjälpte särskilt mycket och fick två extra doser. Jag var till en början besviken på lustgasen också, eftersom jag hört historier om folk som svamlat för fullt när de använt den och det gjorde ju inte jag, alltså kan den inte ha hjälpt. Sedan började jag prata om telefoner som ringde i takt med att jag andades och Tobbe undrade vad jag snackade om, då kom jag på mig själv att jag svamlade och tyckte att nu så funkar äntligen lustgasen.

Spypåsen var min bästa vän! Tobbe fick springa runt och ge mig vad jag ville ha, cola, saft, vatten...

För att få henne att sjunka ner fick jag hänga över den uppfällda ryggen på sängen, men det var ingen höjdare, gjorde ont som fan! Bättre var det att hänga över ett gåbord med ena benet uppe på sängen och det andra benet "hoppade" jag på, då kändes det lite lättare.

Efter 30 minuters krystande kallades en läkare in, pga att det gick så sakta framåt och att jag var så trött. Hon tog hjälp av sugklocka som fick fästas om 3 gånger och hon hjälpte till med den under 6 krystningar. Mitt i allt fick jag tydligen sprutor där nere för att bedöva inför klippet som jag inte ens märkte.  Jag kommer ihåg hur någon kände efter om någon kant i mig försvunnit och det gjorde så jävla ont att jag blev riktigt förbannad. Jag ville verkligen smälla till henne men lyckades hejda mig.

Jag fick flera gånger höra att det var nära, men det hände ju ingenting! Tobbe gjorde vad han kunde för att få mig att kämpa vidare när allt jag ville var att ge upp. Jag är imponerad över hans lugn och hans fokus på att peppa mig. Jag hade tidigare sagt att han absolut måste hålla sig uppe vid huvudet men när det väl var dags så var han lite för nyfiken :) Men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just då, på nåt sätt kändes det tryggt att han höll koll.

Livmodern ville inte riktigt dra ihop sig vilket medförde att jag förlorade 1,5 liter blod. På BB fick jag 2 påsar blod men blodvärdet ville inte upp mer än till 98 (från 80) men jag antar att det sakta men säkert kommer tillbaka nu, men jag blir fortfarande lätt andfådd..

Tillslut, efter 34 timmar "vaket" tillstånd, ca 1 timmes krystvärkar, sugklocka, klipp och en jävla massa skrik och lustgas, så kom hon, 15/11 kl. 11.15, 4215 gram tung och 54 cm lång.

Det kom flera stycken som ville kolla på henne då de hört att det var en stor tjej som kommit. Egentligen är det väl inte helt ovanligt med den storleken men med tanke på att hon kom på beräknad dag så tycker jag nog att hon var det. Jag ville absolut inte gå över tiden pga rädsla för att få ett stort barn och ironiskt nog fick jag det iaf, när jag varit så nöjd över att få på rätt dag och allt :)

Vi fick fika och jag fick lunch, sen åkte jag rullstol när vi gick över till BB. Att jag ens kunde sitta ner....

Förlossningen

Fredag 13/11

Två dagar innan beräknat födelsedatum fotar vi magen för sista gången, det hade vi dock ingen aning om att det var.

Lördag 14/11

01 vaknade jag och hade ont i magen. Jag hade tidigare ganska mycket molvärk i magen och var besviken över det för jag tänkte att det blir svårare att lista ut när nånting är på gång. Jag förstod dock ganska snart att det här magontet var något annat än det jag haft hittills, det kom i omgångar och när jag kunde klocka smärtan så insåg jag att det måste vara värkar.

Jag lät Tobbe sova fram till fem, sen var jag tvungen att skicka iväg honom på Panodil-jakt. Jag började använda TENSen och det hjälpte faktiskt lite. Jag kunde inte ligga ner i sängen utan var tvungen att halvsitta mot väggen med amningskudden bakom mig.

När värkarna höll i sig 30-45 sekunder och kom med ca 1,5 minuts mellanrum så ringde jag förlossningen som tyckte att jag skulle ladda med frukost och en dusch och sen komma in för kontroll.

7.15 vara vi där och Bm-studenten Jenny kollade mig, hon var även med på slutet och det är jag otroligt glad för. Med henne på ena sidan och Tobbe på den andra kunde jag inte ha bättre stöd.

Jag fick en sovdos och åkte hem kring 9 (efter att ha kräkts upp en av tabletterna så Tobbe fick springa tillbaks och hämta ny) för att försöka vila upp mig inför en eventuell förlossning lite senare. Sovdosen var dock värdelös och vi åkte in igen vid 12-tiden på förmiddagen.

Fortfarande var jag öppen bara 2 centimeter och vi beslutade att jag skulle få sprutor, bricanyl och morfin, för att få sova. Tobbe skickades hem.  Värkarna lugnade ner sig i början och jag kunde sova, fast jag vaknade vid varje värk som kom med 10 minuters mellanrum och sen gick det ner till 7 minuters mellanrum. Jag fick sprutorna kring 15-tiden och fter 5 timmar kom Tobbe och vi bestämde oss för att gå över till förlossningen, jag med inställningen att få mer smärtlindring för att kunna sova, men när vi kom över dit så var det det sista jag skulle få. Bm tyckte att det var dags att sätta igång med det hela nu. Vi tilldelades en förlossningssal och kring 22-tiden kopplades jag upp på ctg och nu var det bara att vänta. Och vänta och vänta.

Det bästa med att vara gravid måste ju ändå vara att man blir så jävla snygg.

Söndag 15/11

00.30 var det dags för ett bad, vilket var otroligt skönt. Värkarna blev mjukare och jag lyckades slumra till några gånger. 01.55 klev jag upp och 02.05 stack de hål på hinnan.

Här ser man förlossningsframstegen, som inte var många...Det gick saaaakta sakta framåt, hon ville inte riktigt sjunka ner och jag hade väldigt dåliga värkar. Jag fick värkstimulerande dropp redan innan Epiduralen. CTGn hade dessutom svårt att registrera mina värkar, så jag fick gång på gång påminnelser om att bara använda lustgasen när det kom en värk, de såg ju inte att jag hade en. Jag blev besviken på Epiduralen som jag hört skulle ta en till himlen...jag tyckte inte att den hjälpte särskilt mycket och fick två extra doser. Jag var till en början besviken på lustgasen också, eftersom jag hört historier om folk som svamlat för fullt när de använt den och det gjorde ju inte jag, alltså kan den inte ha hjälpt. Sedan började jag prata om telefoner som ringde i takt med att jag andades och Tobbe undrade vad jag snackade om, då kom jag på mig själv att jag svamlade och tyckte att nu så funkar äntligen lustgasen.

Spypåsen var min bästa vän! Tobbe fick springa runt och ge mig vad jag ville ha, cola, saft, vatten...

För att få henne att sjunka ner fick jag hänga över den uppfällda ryggen på sängen, men det var ingen höjdare, gjorde ont som fan! Bättre var det att hänga över ett gåbord med ena benet uppe på sängen och det andra benet "hoppade" jag på, då kändes det lite lättare.

Efter 30 minuters krystande kallades en läkare in, pga att det gick så sakta framåt och att jag var så trött. Hon tog hjälp av sugklocka som fick fästas om 3 gånger och hon hjälpte till med den under 6 krystningar. Mitt i allt fick jag tydligen sprutor där nere för att bedöva inför klippet som jag inte ens märkte.  Jag kommer ihåg hur någon kände efter om någon kant i mig försvunnit och det gjorde så jävla ont att jag blev riktigt förbannad. Jag ville verkligen smälla till henne men lyckades hejda mig.

Jag fick flera gånger höra att det var nära, men det hände ju ingenting! Tobbe gjorde vad han kunde för att få mig att kämpa vidare när allt jag ville var att ge upp. Jag är imponerad över hans lugn och hans fokus på att peppa mig. Jag hade tidigare sagt att han absolut måste hålla sig uppe vid huvudet men när det väl var dags så var han lite för nyfiken :) Men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just då, på nåt sätt kändes det tryggt att han höll koll.

Livmodern ville inte riktigt dra ihop sig vilket medförde att jag förlorade 1,5 liter blod. På BB fick jag 2 påsar blod men blodvärdet ville inte upp mer än till 98 (från 80) men jag antar att det sakta men säkert kommer tillbaka nu, men jag blir fortfarande lätt andfådd..

Tillslut, efter 34 timmar "vaket" tillstånd, ca 1 timmes krystvärkar, sugklocka, klipp och en jävla massa skrik och lustgas, så kom hon, 15/11 kl. 11.15, 4215 gram tung och 54 cm lång.

Det kom flera stycken som ville kolla på henne då de hört att det var en stor tjej som kommit. Egentligen är det väl inte helt ovanligt med den storleken men med tanke på att hon kom på beräknad dag så tycker jag nog att hon var det. Jag ville absolut inte gå över tiden pga rädsla för att få ett stort barn och ironiskt nog fick jag det iaf, när jag varit så nöjd över att få på rätt dag och allt :)

Vi fick fika och jag fick lunch, sen åkte jag rullstol när vi gick över till BB. Att jag ens kunde sitta ner....

Förlossningen

Fredag 13/11

Två dagar innan beräknat födelsedatum fotar vi magen för sista gången, det hade vi dock ingen aning om att det var.

Lördag 14/11

01 vaknade jag och hade ont i magen. Jag hade tidigare ganska mycket molvärk i magen och var besviken över det för jag tänkte att det blir svårare att lista ut när nånting är på gång. Jag förstod dock ganska snart att det här magontet var något annat än det jag haft hittills, det kom i omgångar och när jag kunde klocka smärtan så insåg jag att det måste vara värkar.

Jag lät Tobbe sova fram till fem, sen var jag tvungen att skicka iväg honom på Panodil-jakt. Jag började använda TENSen och det hjälpte faktiskt lite. Jag kunde inte ligga ner i sängen utan var tvungen att halvsitta mot väggen med amningskudden bakom mig.

När värkarna höll i sig 30-45 sekunder och kom med ca 1,5 minuts mellanrum så ringde jag förlossningen som tyckte att jag skulle ladda med frukost och en dusch och sen komma in för kontroll.

7.15 vara vi där och Bm-studenten Jenny kollade mig, hon var även med på slutet och det är jag otroligt glad för. Med henne på ena sidan och Tobbe på den andra kunde jag inte ha bättre stöd.

Jag fick en sovdos och åkte hem kring 9 (efter att ha kräkts upp en av tabletterna så Tobbe fick springa tillbaks och hämta ny) för att försöka vila upp mig inför en eventuell förlossning lite senare. Sovdosen var dock värdelös och vi åkte in igen vid 12-tiden på förmiddagen.

Fortfarande var jag öppen bara 2 centimeter och vi beslutade att jag skulle få sprutor, bricanyl och morfin, för att få sova. Tobbe skickades hem.  Värkarna lugnade ner sig i början och jag kunde sova, fast jag vaknade vid varje värk som kom med 10 minuters mellanrum och sen gick det ner till 7 minuters mellanrum. Jag fick sprutorna kring 15-tiden och fter 5 timmar kom Tobbe och vi bestämde oss för att gå över till förlossningen, jag med inställningen att få mer smärtlindring för att kunna sova, men när vi kom över dit så var det det sista jag skulle få. Bm tyckte att det var dags att sätta igång med det hela nu. Vi tilldelades en förlossningssal och kring 22-tiden kopplades jag upp på ctg och nu var det bara att vänta. Och vänta och vänta.

Det bästa med att vara gravid måste ju ändå vara att man blir så jävla snygg.

Söndag 15/11

00.30 var det dags för ett bad, vilket var otroligt skönt. Värkarna blev mjukare och jag lyckades slumra till några gånger. 01.55 klev jag upp och 02.05 stack de hål på hinnan.

Här ser man förlossningsframstegen, som inte var många...Det gick saaaakta sakta framåt, hon ville inte riktigt sjunka ner och jag hade väldigt dåliga värkar. Jag fick värkstimulerande dropp redan innan Epiduralen. CTGn hade dessutom svårt att registrera mina värkar, så jag fick gång på gång påminnelser om att bara använda lustgasen när det kom en värk, de såg ju inte att jag hade en. Jag blev besviken på Epiduralen som jag hört skulle ta en till himlen...jag tyckte inte att den hjälpte särskilt mycket och fick två extra doser. Jag var till en början besviken på lustgasen också, eftersom jag hört historier om folk som svamlat för fullt när de använt den och det gjorde ju inte jag, alltså kan den inte ha hjälpt. Sedan började jag prata om telefoner som ringde i takt med att jag andades och Tobbe undrade vad jag snackade om, då kom jag på mig själv att jag svamlade och tyckte att nu så funkar äntligen lustgasen.

Spypåsen var min bästa vän! Tobbe fick springa runt och ge mig vad jag ville ha, cola, saft, vatten...

För att få henne att sjunka ner fick jag hänga över den uppfällda ryggen på sängen, men det var ingen höjdare, gjorde ont som fan! Bättre var det att hänga över ett gåbord med ena benet uppe på sängen och det andra benet "hoppade" jag på, då kändes det lite lättare.

Efter 30 minuters krystande kallades en läkare in, pga att det gick så sakta framåt och att jag var så trött. Hon tog hjälp av sugklocka som fick fästas om 3 gånger och hon hjälpte till med den under 6 krystningar. Mitt i allt fick jag tydligen sprutor där nere för att bedöva inför klippet som jag inte ens märkte.  Jag kommer ihåg hur någon kände efter om någon kant i mig försvunnit och det gjorde så jävla ont att jag blev riktigt förbannad. Jag ville verkligen smälla till henne men lyckades hejda mig.

Jag fick flera gånger höra att det var nära, men det hände ju ingenting! Tobbe gjorde vad han kunde för att få mig att kämpa vidare när allt jag ville var att ge upp. Jag är imponerad över hans lugn och hans fokus på att peppa mig. Jag hade tidigare sagt att han absolut måste hålla sig uppe vid huvudet men när det väl var dags så var han lite för nyfiken :) Men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just då, på nåt sätt kändes det tryggt att han höll koll.

Livmodern ville inte riktigt dra ihop sig vilket medförde att jag förlorade 1,5 liter blod. På BB fick jag 2 påsar blod men blodvärdet ville inte upp mer än till 98 (från 80) men jag antar att det sakta men säkert kommer tillbaka nu, men jag blir fortfarande lätt andfådd..

Tillslut, efter 34 timmar "vaket" tillstånd, ca 1 timmes krystvärkar, sugklocka, klipp och en jävla massa skrik och lustgas, så kom hon, 15/11 kl. 11.15, 4215 gram tung och 54 cm lång.

Det kom flera stycken som ville kolla på henne då de hört att det var en stor tjej som kommit. Egentligen är det väl inte helt ovanligt med den storleken men med tanke på att hon kom på beräknad dag så tycker jag nog att hon var det. Jag ville absolut inte gå över tiden pga rädsla för att få ett stort barn och ironiskt nog fick jag det iaf, när jag varit så nöjd över att få på rätt dag och allt :)

Vi fick fika och jag fick lunch, sen åkte jag rullstol när vi gick över till BB. Att jag ens kunde sitta ner....

Mitt i natta.

Nu ligger Ronja och sover i sin säng. Eller, hon sover i mjukliften i sin säng. Vi tog liften från vagnen tidigare idag och la den i soffan och hon i den, det gillades DIREKT! Antagligen för att det är så trångt och gosigt där. Jag läste nånstans tipset om att använda liften eftersom man då kan flytta runt på henne utan att behöva tjorva och väcka henne.

Det känns så overkligt att ha en dotter. Jag har ett barn! Jag är mamma! Allt fokus har ju varit på graviditeten, på magen...nu är den borta, inga mer sparkar, inga mer fladder längst ner i den...Istället har jag fladder bredvid mig, världens underbaraste blickar från världens underbaraste varelse.

BB-tiden har gått otroligt fort även om vi fick stanna i 4 dagar pga. att Ronja förlöstes med sugklocka och haft för höga Billirubin-värden och behövt behandling. Hon har fått sola och så ger vi henne ersättning, det som ska brytas ner (tror det är röda blodkroppar från mig?) åker ut med kiss och bajs och då måste hon få i sig mycket mat så vi har inte riktigt haft tid att vänta på att amningen ska komma igång normalt. Hon har dessutom varit alldelens för trött för att orka kämpa med den men eftersom jag verkligen vill amma så kommer vi försöka vara lite hårdare nu, så att hon inte tar tag, släpper, gnäller och sen får massa mat, hon måste göra nåt själv också, inga räkmackor här inte ;)

Klockan är snart fem, halv nio ska vi vara hos barnmorskan för att ta nya prover på Ronja så jag antar att det är bäst att jag försöker sova nu. Ronja har tjorvat några timmar nu i natt men efter ganska mycket mat så slocknade hon som en stock!

Jag håller på att skriva om förlossningen och tiden på bb, men det kommer att bli mycket så jag får fortsätta imorgon. Nattinatt på er!

  Ronja med ett solplåster i pannan :)

Mitt i natta.

Nu ligger Ronja och sover i sin säng. Eller, hon sover i mjukliften i sin säng. Vi tog liften från vagnen tidigare idag och la den i soffan och hon i den, det gillades DIREKT! Antagligen för att det är så trångt och gosigt där. Jag läste nånstans tipset om att använda liften eftersom man då kan flytta runt på henne utan att behöva tjorva och väcka henne.

Det känns så overkligt att ha en dotter. Jag har ett barn! Jag är mamma! Allt fokus har ju varit på graviditeten, på magen...nu är den borta, inga mer sparkar, inga mer fladder längst ner i den...Istället har jag fladder bredvid mig, världens underbaraste blickar från världens underbaraste varelse.

BB-tiden har gått otroligt fort även om vi fick stanna i 4 dagar pga. att Ronja förlöstes med sugklocka och haft för höga Billirubin-värden och behövt behandling. Hon har fått sola och så ger vi henne ersättning, det som ska brytas ner (tror det är röda blodkroppar från mig?) åker ut med kiss och bajs och då måste hon få i sig mycket mat så vi har inte riktigt haft tid att vänta på att amningen ska komma igång normalt. Hon har dessutom varit alldelens för trött för att orka kämpa med den men eftersom jag verkligen vill amma så kommer vi försöka vara lite hårdare nu, så att hon inte tar tag, släpper, gnäller och sen får massa mat, hon måste göra nåt själv också, inga räkmackor här inte ;)

Klockan är snart fem, halv nio ska vi vara hos barnmorskan för att ta nya prover på Ronja så jag antar att det är bäst att jag försöker sova nu. Ronja har tjorvat några timmar nu i natt men efter ganska mycket mat så slocknade hon som en stock!

Jag håller på att skriva om förlossningen och tiden på bb, men det kommer att bli mycket så jag får fortsätta imorgon. Nattinatt på er!

  Ronja med ett solplåster i pannan :)

Mitt i natta.

Nu ligger Ronja och sover i sin säng. Eller, hon sover i mjukliften i sin säng. Vi tog liften från vagnen tidigare idag och la den i soffan och hon i den, det gillades DIREKT! Antagligen för att det är så trångt och gosigt där. Jag läste nånstans tipset om att använda liften eftersom man då kan flytta runt på henne utan att behöva tjorva och väcka henne.

Det känns så overkligt att ha en dotter. Jag har ett barn! Jag är mamma! Allt fokus har ju varit på graviditeten, på magen...nu är den borta, inga mer sparkar, inga mer fladder längst ner i den...Istället har jag fladder bredvid mig, världens underbaraste blickar från världens underbaraste varelse.

BB-tiden har gått otroligt fort även om vi fick stanna i 4 dagar pga. att Ronja förlöstes med sugklocka och haft för höga Billirubin-värden och behövt behandling. Hon har fått sola och så ger vi henne ersättning, det som ska brytas ner (tror det är röda blodkroppar från mig?) åker ut med kiss och bajs och då måste hon få i sig mycket mat så vi har inte riktigt haft tid att vänta på att amningen ska komma igång normalt. Hon har dessutom varit alldelens för trött för att orka kämpa med den men eftersom jag verkligen vill amma så kommer vi försöka vara lite hårdare nu, så att hon inte tar tag, släpper, gnäller och sen får massa mat, hon måste göra nåt själv också, inga räkmackor här inte ;)

Klockan är snart fem, halv nio ska vi vara hos barnmorskan för att ta nya prover på Ronja så jag antar att det är bäst att jag försöker sova nu. Ronja har tjorvat några timmar nu i natt men efter ganska mycket mat så slocknade hon som en stock!

Jag håller på att skriva om förlossningen och tiden på bb, men det kommer att bli mycket så jag får fortsätta imorgon. Nattinatt på er!

  Ronja med ett solplåster i pannan :)