Tjuvskrivning.

Jag tjuvskriver lite, jag måste. Det kliar i fingrarna och ändå har jag ingenting speciellt att komma med.

Hösten närmar sig och ljuset likaså. Jag har aldrig någonsin sett fram emot en höst så här mycket, faktiskt inte ens när jag väntade Ronja. Ronja som blir två år om lite drygt tre månader. Hösten känns liksom avgörande. Det är många lösa trådar och jag hoppas jag kan knyta ihop dem innan årets slut.

 

Ska vi snacka jävligheter så kan jag ju berätta att min mage har varit kaputt i nån månad nu, omeprazol hjälper sådär och jag har snart käkat 100 stycken Novalucol på 4 veckor. Jag är inne på min sista semestervecka och jag undrar var sommaren tog vägen. Jag vet att det har varit strålande sol och jättevarmt men när jag tänker tillbaka på de senaste veckorna kan jag knappt minnas något. Jag antar att det har något med stressen att göra (precis som magen).

Ska vi snacka bra saker så har jag sen sist fått en bra löneförhöjning. Ronja utvecklas i en rasande fart och pratar konstant med nya ord varje dag. Det absolut sötaste hon säger nu är yoghurt (goku), djur (djeur) och ojdå när hon tappar något tillexempel. Till sin fars stora förtjusning fullkomligt älskar hon Metallica, kan säga namnet och har tillomed känt igen en Metallica-låt på radion när inte ens jag hade en aning om att det var dom.

 

Jaja, vi får väl se om det blir något fler inlägg. Nu vet ni iaf att vi lever (för jag ser att ni kikar in då och då) och mina fingrar kliar lite mindre.

Förvänta er ingenting

Jag kan nog påstå att det inte är någon ide att ni smyger er in här igen. Livet har gett mig för många fallgropar och jag måste lära mig att ta mig upp.
Blir det fler inlägg så skrivs de antagligen med pessimism, under gråt och under lösenordsskydd.
Till den dag mina ben orkar bära ska jag försöka hitta kraft hos de ljusglimtar jag har.

Out of the night that covers me
Black as the pit from pole to pole
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody but unbowed

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the horror of the shade
And yet the menace of the years
Finds, and shall find, me unafraid

It matters not how strait the gate
How charged with punishments the scroll
I am the master of my fate
I am the captain of my soul

Promprom.

Ett sånt här promenadband har jag önskat mig ett tag nu, men eftersom jag inte har världens högsta lön och en dotter så har jag inte velat köpa ett för att sedan leva på nudlar (om ens det) resten av månaden. Men då steppade mamma in och gav mig ett bidrag! <3 En timme varje kväll ska jag gå, förutsett att Ronja somnar innan 19 så jag kan kolla big brother samtidigt (ja, så töntig är jag). Det här är min enda chans till regelbunden motion, och gissa om jag ska bli smal nu!

Nu är dom här...

Undra hur länge det tar innan jag vrålar 'Haaarrrryyyy!'? ;-)

Kissarna har tillfälligt fått flytta in här. Och de är ju inte direkt osynliga. Ina har redan hunnit väcka mig på morgonen och riva ner en kruka. Harry har klöst på soffan och sovit på mig inatt.

Idag kommer Ronja hem, jag saknar henne massor! Men, jag har gjort för lite nytta i helgen och vi får väl se hur mkt mer jag hinner när hon är hemma. Hon är verkligen överallt just nu. Och jag har ställt en blomma på golvet, på prov, vi får väl se hur länge den får vara ifred.

Ikväll är det hockey och vi håller tummarna för Skellefteå!

Äntligen!

Eftersom jag bara jobber, äter, skiter och sover så har jag aldrig någon anledning att se anständig ut vilket har medfört att luggen fått växa fritt och idag när jag äntligen ska ta mig in till stan så måste jag ju göra nånting åt mig själv.
Så jag tog fram saxen och körde enn snabbtrimning av luggen. Nu ser jag nåt iaf.

Frukost a la mamma.

Till vänster: keso, ägg, räkor, dill
Till höger: kaffe med massa mjölk
Till efterrätt men inte på bild: 15 ml Chi san

Och på tal om mamma. Jag råkade pajja hennes dator förra helgen. Igår hämtade hon ut en ny, måste jag säga att hon inte verkar heeelt ledsen över det? ;-)

Upponerohitodit.

Konstig dag idag.

Jag hade 'medarbetarsamtal' idag. När jag och chefen pratar om jobbet och hur jag sköter mig ;-) 45 (!) minuter tog det och tack o lov var han nöjd med mitt arbete, även om jag känner mig som segast i världen. Jag känner mig som ett pucko också, antagligen för att jag för det första inte läst särskilt mycket elektronik i skolan och för det andra tror jag att min skalle består av ett stort tomrum, med en frö-stor hjärna. Förhoppningsvis ordnar det upp sig när jag druckit 'chi san' ett tag och jag får bli lite piggare och gladare.

Grannarna här uppe lever om som vanligt och tydligen har de ungefär tusen stolar som står fel varje kväll för de drar runt dem hit och dit hela tiden. De ska bara veta vad som väntar dem...hehe. Mitt piano, som stått i Boden, kommer imorgon och då jävlar ska det bli pianomusik och sång på helgmorgnarna.

Ronja sköter sig snyggt på dagis. Hon gillar dock inte när folk går hem, då blir hon ledsen. Sötnos. Hon kanske är rädd att bli kvar sist? ;-) det blev hon i förrgår, men hon och fröken verkade då ha det så lugnt och skönt när jag kom. Jag gillar verkligen Ronjas fröken, jag har lite smått panik över Ronjas långa dagar (ca. 7.30- 16.20) men hon säger att det går så bra och att hon är på så bra humör osv. Och vad är det egentligen att ha panik över? Hon har kul och får en meningsfull och utvecklande vardag, sen om det är med en förälder eller inte borde inte spela någon roll eftersom jag ser till att ge henne 100% när jag hämtat henne. Jag kommer aldrig vara enda människan i hennes liv och jag är glad att hon finner trygghet och glädje i andra personer, stora som små. Relationer är viktigt och det värmer att se Ronjas glädje när vi möter fröken på morgnarna.
Sidospår ja...
Hon hade en likadan fläck av melliset (antar jag att det var) på samma ben som hon hade igår, haha. Undra vad hon gjort som lyckats med det två dagar i rad :-)
Nu ligger hon och snusar i sängen. Vi har fått ordning på rutinerna nu och jag hoppas vi kan hålla dem över helgerna för det är så himla skönt att se att hon själv vill sova, inte bara för att jag tvingar henne.

Jag ska själv gå till sängen nu. Kanske är det näst sista natten i sängen? Jag ska få två nya 80s eller om det är 90s... Så jag får se om jag byter ut min säng eller baxar in dem i det tredje rummet och fixar nån slagas mys/sovhörna åt Ronja, vi får se, det beror på hur hårda de är, jag gillar ju mjuuukt!

Babbel babbel babbel.

Lördagen.

I lördags var jag och Ronja till mostern, morbrorn (eller vad säger man? Ja, morbror blir bra) och kusinerna. Ronja fick åka skoter för första gången. Och rörde inte en min. Totalt uttryckslöst ansikte. Hon var nog i chock :-D

Ronja har iaf börjat säga 'Hugo' nu idag. Den äldsta pojkkusinen. Men hon säger inte 'Hugo', hon kallar honom för 'Koko' haha!

Fyfan hur jag mår.

Dagen har INTE varit bra. Det har känts som att mitt blodvärde legat nere på 100 och för ett tag sedan kom huvudvärken, som verkar bero på käkarna eftersom kindtänderna känns trötta. Jag gnisslar kanske anningens för mycket om nätterna.

Jag ligger i soffan framför bb, mest bara för att jag inte gillar att gå och lägga mig. Av nån anledning. Men jag ger mig själv 10 minuter, sen ligger jag nog och snarkar brevid Ronja.

Roooligt.

Ronja tyckte det var jättekul ute idag, speciellt att åka pulka när det gick snabbt. Snö var gott och mammas snötårtor var roliga att krascha.
Nåt annat som kraschat är Ronja. Hon var lite trött innan vi gick ut, eftersom hon vaknat halv sex, men då var det lite väl tidigt att sova. Så när vi kom in var det bara av med kläderna och hon slocknade på två röda :-)
När hon sovit färdigt drar vi mest troligt iväg till mostern, tittar (för jag vet inte om Ronja vågar närma sig) på skotern och busar med kusinerna. Ikväll kommer fadern och hälsar på. Imorgon ska vi försöka ta oss iväg till Jaana (om hon inte är upptagen) och vi kan ju bara hoppas på lika bra väder då!

Och jag måååååååste komma ihåg att boka tvättid SNARAST för herregud vad vi snart har slut rena kläder båda två :S

Nu ska jag klippa damens naglar och hänga upp fårskinnet som blivit nersnöat, tjo!

Nu jävlar.

Det här verkar bra. Enkla och billiga recept. Det får bli min kvällslektyr framöver.
Men nu är det ju dag och vi ska ut i finvädret och härja. Ronja har tydligt visat att det är vad som gäller idag. Hink, spade och pulka följer med!

Som sagt...

Kaos.

Det är så här det ser ut när man är utan ork men har en unge med energi till tusen. Ikväll när hon lagt sig ska jag, förhoppningsvis, ta tag i det här. Och resten av lägenheten. Det är noll ide att göra det nu eftersom hon drar fram snabbare än jag hinner plocka bort. Och imorgon hade jag tänk att vi skulle göra något roligare än att bara vara inne. Så, håll tummarna för att jag inte somnar bredvid henne i sängen.

Jag älskar dig, tusen gånger om...

Det är lustigt, eller kanske olustigt, hur konstigt jag mår när jag inte är med Ronja. Jag är inne i en jobbig period av mitt liv just nu och Ronja är min livboj.
Jag mår fysiskt dåligt när jag måste vara ifrån henne. Kanske har det med allt annat att göra egentligen men så fort jag har henne nära så släpper sockerdrickan under huden. Om vi dessutom är hemma känner jag ett lugn i hjärtat som behövs i dessa dagar.
Vi har våra rutiner och dagar, som är precis som alla andra dagar och det är så skönt att ha något jag känner igen från dag till dag, något som ger mig trygghet när världen runt omkring mig har visat sig vara något annat än jag tidigare trott.
Det känns som att jag krackelerar och Ronja är det som håller ihop mig. Det är ett stort ansvar att lägga på så små axlar men lyckligtvis är hon inte medveten om det och det enda hon behöver göra för att läka mina, numera dagligen återkommande, sår är att existera.

En sån dag.

(tilltufsad Ronjanalle)

Idag var en sån där dag.
Den började med att bilen inte startade vilket ledde till att jag inte kunde handla mjölk påväg till jobbet vilket ledde till att jag fick köka gröt utan mjölk. Men det gick ju. Sådär.
Sen tjorvade jag till det på jobbet vilket innebar merjobb, men jag klarade mig ändå inom 'tidsgränsen'. Märkte jag vid återrapporteringen av tiden. Vilket ju var bra. Dessvärre klantade jag till det med återrapporteringen av en annan produkt vilket leder till att jag måste be chefen fixa vilket känns åt helvete för jag lyckas ju alltid tjorva till det.
Jag fick testa köra lackroboten, i rummet där det sticker i näsan om man stannar en minut. Men det är det ju värt om man får lära sig nåt nytt. Men så hade vi lite bråttom med andra saker så jag fick återgå till det.
Jag har varit jättetrött hela dagen, kanske för att den fick en sån dålig start. Men nu sitter jag här i soffan med sprattel långt in i kroppen. Såklart.

Jag och Ronja har iaf busat gärnet. Jag har jagat henne tills hon kiknat av skratt och gjort sig till och skrattat med sin monsterröst, för att sen vända om och jaga mig istället. Sötungen.

Ajkia

Idag åkte jag och mamma på IKEA. Jag hade ett tusenkronorspresentkort att sprätta, vilket jag gjorde med råge, och mamma skulle ha TRE saker. Och hem kom hon med tre gånger x antal saker.

Efter IKEA skyndade jag mig iväg till Boden, pussade på Ronja som varit hos far sin, och hälsade på Ronjas faster Camilla, kikade in deras nya lägenhet (jättefin!) och grattade på födelsedagen i efterskott. Och Ronja fick en present! En jättefin bok som vi ska läsa imorgon (för hon somnade i bilen hem och sover nu i min säng). Vi har blivit bortskämda med världens bästa faster och moster (eller vänta...det är väl jag? ;-) ) som är så söta med Ronja. Förra veckan fick hon en jättesöt vårmössa av mostern som är perfekt redan nu när vädret håller sig kring nollgradigt. En morbror och en farbror har hon ju också, men de träffar hon tyvärr inte så ofta :-(

Nu ska jag ta och kolla igenom vad jag köpt idag egentligen. Jag hann ju glömma bort vad jag packat in i vagnen redan innan jag nått kassorna så jag kanske får mig nån överraskning nu också?

Idaaaaaag....

:-)

Mysmorgon.

Jag, Ronja och Nalle lyssnar på musik och myser i sängen. En väldigt välkommen morgon, utan stress och måsten.

Att jag är så tyst här har sina förklaringar, men men de förklaringarna får ni faktiskt inte veta. Men det lär dröja ett tag till innan det blir någon fart på bloggen.

Ikväll kanske några tjejer ska komma hit för att dricka alkohol och snacka skit. Jaana var då sugen iaf, henne kan man lita på :-P

Ajajojoj.

(Ronjas fina häst från Schleich)

Ronja ligger i sängen och hostar och jag ligger i soffan och vågar knappt andas. Det gör så ont i bröstet, vid hjärtat :S jag antar att det beror på att hela ryggen är en enda stor upphakning nu (men nån kan ju ringa imorgon och se att jag lever).

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp härifrån.. Jaja.

Idag, liksom igår, somnade Ronja svinsent. Vilket betyder att det inte blir nåt gjort här hemma. Jag hoppas på att hitta tiden till det imorgon istället.

Så kul har vi. Sova, jobba/dagis, äta, sova. Runt runt runt. Men det är väl så det ska vara.

Kan.inte.sluta.läsa.