Världens bästa unge.

Igår fick hon testa på att rida. Först ville hon INTE fram till hästarna och hon skulle absolut inte klappa den, men när jag frågade om hon ville sitta på den så nickade hon. Så det blev på med en hjälm och upp på hästen, där hon satt stadigt och höll sig fast med händerna i sadeln. Jag frågade om hon ville testa att åka, då nickade hon igen så vi tog en sväng runt en gräsplätt. Jag gick bredvid och höll bara i henne lätt bak i jackan, ifall hon skulle råka tippa över åt andra hållet men hon satt stadigt! Grymt jobbat Ronja! Man kunde riktigt se hur stolt hon var! :-) efteråt var det lite svårt att få henne därifrån och under hela kvällen pratades det då och då om hästen, så det här lär vi göra igen så fort chansen dyker upp! :-)

Sen sist.

Galna kids.

Idag hörde min syster av sig och sa att kusin Hugo var sugen på Leos Lekland, och frågade om vi ville följa. Jag hann knappt säga orden innan Ronja slängt av sig sovtröjan och började göra sig redo (ta på sig skorna).
Ryggen var som vanligt paj så det var mest Carro som fick härja med barnen. Mitt härj kom i slutet då Ronja absoluuuut inte ville hem och låg hysterisk på golvet vid ytterkläderna. Jajja, nån gång blir hon lugnare...väl?

Hon sov en kvart i bilen men har sedan dess gått på som vanligt här hemma. En kvarts sömn och ändå somnade hon inte förrän nyss (nu är den cirkus 21) Ikväll lyfter jag inte över henne till hennes egen säng utan jag har tänkt snusa på henne hela natten. Efter jag sett några avsnitt The Vampire Diaries, såklart. Har fastnat. Jag såg första säsongen på två dagar, den andra lär ta lite längre tid. Och det är väl lika bra eftersom det bara finns tre säsonger. Tror jag..

Idag när jag hämtat Ronja på dagis bestämde vi oss för att åka till mormorn för lite sällskap. På väg dit klantarslade jag mig och bonkade in i en annan bil,  bakifrån. Jag som alltid blir så förbannad på folk som kör som idioter i trafiken. Nu stod vi iofs stilla precis innan jag bonkade in i bilen så ni kan ju gissa vilken liten bonk det blev.

Jag hann inte ut ur min bil innan en yngling rusade ur den andra bilen från passagerarsidan. Jag tyckte att det var märkligt att han kom och inte den som körde. Eller iaf nån med åldern inne för att köra.

Han ställde sig så nära min dörr att jag fick be honom att akta sig så jag kunde ta mig ut. Väl där sa han att "ja, det här måste vi ju göra upp. Vi får ringa försäkringsbolaget. Eller så gör vi upp det mellan oss" jag svarade "inte en chans" och frågade vem som ägde bilen han åkte i. "min pappa" svarade han. Och först då kom det ut fyra vuxna människor ur bilen, 50 och uppåt.

Ynglingen var grymt otrevlig och tyckte att jag gjort en buckla på hans bil. "sa du inte att det var din pappas bil?" "jo, men jag ska övningsköra den" svarade han.

Jag tittade på bucklan på hans bil och insåg att den var gammal. Det gick sprätta bort lack när man tog på den. Jag mätte avståndet på bucklan från marken och mätte sedan på min bil var det skulle ha tagit. Jag kom fram till att det var omöjligt att det skulle ha tagit på bucklan, men lillkillen gav sig inte. Fortfarande otrevlig. Till och med en äldre man som var med sa att det måste vara en gammal skada och att det inte kan ha tagit. En annan (troligen pappan) frågade vad jag hade för försäkringsbolag för han hade fått så ont i nacken....

Jag ringde Tobbe (det var hans bil jag körde) och han gav mig rådet att ringa polisen eftersom vi inte var eniga. När vi lagt på så sa jag att vi nog får ringa polisen för att lösa det men fick då till svar "nää men inte ska vi behöva polisen för det här". Jag fotade skadan på deras bil och såg till att få med registreringsnumret. När jag igen sa att jag tyckte vi skulle ringa polisen så vet jag inte riktigt vad som hände. De frågade om mitt namn, sen for dom.

När jag sen kom till mamma kollade jag upp reg.numret och vad ser jag då? Jo, den andra bilen är avställd! Konstigt att de tyckte det var onödigt att låta polisen ta hand om det ;-) Det lär knappast bli nåt mer av det här, nu känner jag bara att det var synd att jag inte kollade upp reg.numret innan. Det hade varit förbannat kul att låta dem veta att jag vet det.

Hade de bara varit trevliga så hade jag nog kunnat känna en jävla ångest för att jag bonkade in i bilen, nu känner jag bara ren skadeglädje för jag hoppas de fick hjärtat i halsgropen när jag pratade om polisen.

Men yes.

Ronja har äntligen börjat gilla lite annat på tv (datorn). Nu ville hon helt plötsligt se Emil i Lönneberga, som hon aldrig varit intresserad av tidigare.
Jag är nöjd över det, speciellt idag när jag inte orkar göra mycket annat än att halvligga i soffan. Ja, det blev ännu en hemmadag idag. Enda gångerna jag tagit mig upp från mitt liggläge i soffan är när jag behövt pinka.

Men nu ska jag mysa vidare med vildungen framför Emil!

I väntan på sommaren.

När kommer den? Sommaren, den riktiga värmen, möjligheten att öppna altandörren och låta barnet springa ut barfota i tunna kläder, uppehåll i den molande delen av värken, energin...
Vi går fortfarande på tomgång efter vintern. Eller, jag gör det i alla fall, Ronja är helt galen och full av energi.
Idag när jag skulle hämta henne från dagis så vägrade hon följa med mig och eftersom ryggen haft en av de sämsta dagarna på mycket länge så kunde jag inte bära 13 sprattlande kilon till bilen. Så jag fick helt enkelt ringa hennes pappa för lite assistans. Han behövde dock inte göra mycket mer än att visa sig på dagisgården så följde Ronja snällt med honom till bilen. Skitunge.

På bilden; En tråkig och snöig majdag fick Ronja roa sig med att måla med fingerfärg på canvas. Det tog inte många minuter innan den var tingad av mormodern :)

Tid.

Jag har ingen klocka på armen. Det kanske är lika bra. För jag gillar inte hur tiden rinner iväg och tar med sig min ork men efterlämnar magont, hög puls och dåligt samvete.
Jag vet inte hur jag ska hinna med livet, vardagen. Jag vet inte hur jag ska hinna vara en bra mamma, ta hand om hemmet, tjäna pengar, ta hand om mig själv, GÖRA saker för MIG...det existerar inte.
Vakna, lämna Ronja, jobba, hämta Ronja, fixa mat, leka/tvätta/städa samtidigt, lägga Ronja, diska, duscha, sova. Varje dag.
Ja fyfan, det är ju nästan så att man längtar till pensionen.

Boden tor.

Idag åkte vi till Boden och Ronjas farmor o farfar. Och motorcykeln. Jag vet inte hur många gånger Tobbe suttit på den idag.
Ronja har busat på som vanligt och jag har varit trött som vanligt. Men vi tog oss iaf ut på vägen en sväng, trots stora protester från Ronjas sida, för att rita med kritor på asfalten.
Hon gillar inte alls pappas motorcykel, speciellt illa tycker hon om den när den startas men idag skulle hon tillomed ge den en puss. Kanske för att jag igår frågade henne om vi skulle pussa den :-) Nu gäller det verkligen att passa sig för vad man säger för hon har minne som en elefant. (hennes mor som en guldfisk).

Hon slocknade i mitt knä 16.40 och trots stora och högljudda försök att väcka henne en halvtimme senare så sov hon, ända tills Tobbe bar ut henne i bilen... Lyckligtvis somnade hon om lite senare och vi gjorde en lyckad förflyttning från bilen till sängen och jag vet en unge som kommer att vara rejält utvilad imorgon.

Färdigsjukat för den här gången.

Imorgon är det åter dags för dagis och jobb. Ronja längtar nog som en tok för hon hade bråttom i säng när jag sa att det är dags för dagis imorgon. sen har hon visserligen varit upp några svängar och somnade sent...men ändå.

Själv är jag faktiskt inte sådär jättesugen på att jobba imorgon,  jag misstänker nämligen att jag kommer att stå en stor del av dagen och med tanke på hur mina ben har känts de senaste veckorna så är jag INTE sugen på det. Men men, det måste göras, så det är väl bara att göra det.

Älskade unge.

Läkarbesök

Idag hade jag tid hos läkaren 8.40.. Eftersom jag väntat ett bra tag på den tiden ville jag inte avboka trots att vi är sjuka, och det var ändå lika bra att gå eftersom jag behöver lite hjälp med förkylningen tydligen. Jag fick nya tabletter för värken som jag hoppas ska funka. Han tyckte det var konstigt att jag inte fått dem tidigare eftersom de tydligen är vanligt använda vid fibromyalgi. Jag har iofs aldrig fått en ordentlig diagnos men han tyckte det lät som det så från och med nu ska jag inte säga att jag kanske eller mest troligt har fibro. Nu har jag det. Förhoppningsvis kan folk visa större förståelse då. Lite trist bara att man måste sätta en diagnos på sig själv innan läkarna gör det.

Ronja var snäll och satt i vagnen hela tiden hos farbror doktor, sen gick vi till Smedjan för lite frukost på BOs, även där skötte hon sig snyggt. Men sen...vrål och sparkar och skrik och slag. Det är nog jobbigt när jag är frisk men nu med snor i hela skallen (det kommer tillomed ut genom ögat....) ont i örat och total trötthet så ville jag bara banka huvudet i väggen, tuppa av och vakna frisk.

Det löste sig tillslut och nu vilar vildungen och jag ska försöka hinna göra detsamma.

<3

Tillsammans med takdropp gör detta min dag.

Prrt.

Testar nu att blogga från min nya mobil (xperia pro), frågan är om det hamnar rätt.. Gör det?

Jag skyller på vintern.

Ja, jag har varit otroligt dålig på att skriva här. Jag skyller på att jag går i ide på vintrarna, och så skyller jag lite på facebook där det mesta jag vill säga hamnar. Men, eftersom det klagas till höger och vänster där på "dagboksstatusar" så gör jag väl bäst i att hålla de längre uppdateringarna här.

Jag har lite problem med dubbla inlägg pga flytt mellan bloggportaler, antingen löser jag det eftersom när jag har tid eller så får det helt enkelt vara så, jag tvivlar ändå på att så många läser så mycket bakåt i tiden.

på torsdag får jag en efterlängtad ny mobil, med tangentbord vilket kommer att göra det tusen gånger enklare med uppdateringar här eftersom jag inte är en touchtelefontjej. Inte min grej alls det där.

Snön är en stor anledning till varför jag aldrig tänker flytta från Norrland. Tänk att beröva barnen den underbara upplevelse som snö faktiskt innebär för ett barn. Men nu är jag faktiskt less på den, jag längtar efter att slippa tjorva med yttekläder och blöta skor. Lika mycket som jag kommer att längta efter snön om några månader!

Undersöker möjligheten...

...att blogga från mobilen. Tyvärr har jag en jäkla touchtelefon, vilken jag inte riktigt går ihop med. Jag är mer en knapptjej.
och var hamnar bilden?

Egentligen...

...har jag inte så mycket att säga. Det är same shit varje dag. Jag har tappat bort min ork, men det är ju januari så det är kanske inte så konstigt. Same shit som varje januari. Fast nu tappade jag den redan för någon månad sen men då kan man ju hoppas på att den kommer tillbaka lite tidigare i år. Jag skulle kunna sova dygnet runt.

Det kan man inte säga om den lite mindre damen som absolut inte vill sova om kvällarna. Tänk om man hade hennes energi istället för ens egna obefintliga.

Nu ska jag se om jag har energi nog för att tappa upp ett bad. Och så kan jag ju bara hoppas att jag inte somnar där i vattnet.

Well well well..!

Jag har bestämt mig för att börja om. Eller fortsätta om man så vill. Jag vet inte var det slutar, men vi får väl se. Risken är väl att det blir mer "Idag har vi gjort det och det..."-blogg men vi får väl se om jag kan få in lite annat också. Det kan ju faktiskt vara kul för både pappan och mor- och farföräldrar att läsa om Ronjas påhitt om dagarna.

Domänen vildunge.se köpte jag genom Loopia när de hade supererbjudande innan jul, det fanns liksom inte ens en tjuga att förlora om jag ändå bestämde mig för att inte blogga. Så nu behöver ni bara komma ihåg vildunge.se så sköter sig resten av sig självt, jag kan byta bloggställe tusen gånger om jag så vill, ni hamnar rätt ändå.

Jag SKA försöka hålla mig positiv här, det är ju inte så kul att läsa när en suris skrivit. Men, jag är inne i en period av livet som kräver ganska mycket energi av mig (fortfarande) vilket betyder att jag är jävligt sur jävligt ofta. Men jag jobbar på det, på riktigt.

Tvååringen.

.k

Nu har Ronja hunnit bli två år. Tiden har gått himla snabbt men ändå känns det som att hon alltid funnits här samtidigt som jag ännu inte riktigt fattat att jag faktiskt är en mamma.

Jag tänkte tillägna det här inlägget till Ronjas färdigheter, så att de kommer på pränt, så att jag samlar allt på ett ställe.

 

Ronja pratar mycket. Väldigt mycket, mest surr även om man nu börjar höra lite längre meningar. Eller snarare är det väl nu vi börjat förstå dem. Hon tittar intensivt på ens mun när man säger ett ord hon vill lära sig och man får gärna upprepa det otaliga gånger. Andra gånger säger man bara ordet och hon apar efter på en gång, det är väl såna ord hon hört flera gånger tidigare och bara behövde en liten knuff för att klara av.

Favoritorden är månen (tidigare hinno), min, shläsk (Mora träsk), Titibis (Teletubbies) Åssan (Upsy Daisy), Va ge du? (Var är du?), Pappa...följt av va ge blablabla? (vad det nu är hon söker), Hon rabblar namn och kopplar ihop personer med varandra, med djur och med saker,

Hon älskar att sjunga Blinka lilla stjärna, Hejja Bamse och Huvud axlar knän o tår, hon diggar loss till Metallicas Enter Sandman och härmar deras rörelser och uttryck. Hon gillar att stå i centrum och blir väldigt spexig när folk tittar på.

Hon älskar vatten och man hinner oftast inte diska länge innan hon går och hämtar en stol att ställa sig på för att hjälpa till. Hon gillar att rita, kramas med katterna och titta på tv.

Hon älskar havregrynsgröt och pappas mat, mammas mat är hon inte så förtjust i, jag kryddar nog för lite.

Hon får raseriutbrott när saker inte går som hon vill och hon kan tjuta så det gör ont i öronen när hon är riktigt glad.

Hon tycker att saker som glittrar är sint och tittar sig ofta i spegeln.

Hon gillar inte att klä på sig, speciellt ytterkläderna, och tar gärna av sig även blöjan. Den har börjat åka av flera gånger om dagen. Potträning håller vi på med lite lätt, hon får sitta och vi uppmuntrar henne (vi använder mest en liten toaring på den vanliga toaletten) men känner ingen brådska, det händer när det händer.

Om hon gjort en illa får man en puss där slaget tog, hon pussar gärna djur och sina leksaker men är lite snålare med pussar mot oss andra. Hon tycker om att bli kittlad och hon blir det ofta av sin pappa så de gånger jag kittlar henne så hon tjuter så skrattar hon ofta fram ett sluuuta pappa, det verkar invant :)

Hon kan räkna till tio, även om hon har börjat slarva lite nu genom att säga en, två, tre, mummelmummel, sju, åtta, tiooo!

 

Hon är helt enkelt den underbaraste lilla ungen som finns. Jag imponeras av henne dagligen. Hon är så smart, rolig och påhittig och jag ser fram emot att få fortsätta imponeras och fashineras av denna unga dam.

Och jag kommer antagligen att fylla på här med mer färdigheter, nu är klockan så mkt så det är dags att sova! :)

Tjuvskrivning.

Jag tjuvskriver lite, jag måste. Det kliar i fingrarna och ändå har jag ingenting speciellt att komma med.

Hösten närmar sig och ljuset likaså. Jag har aldrig någonsin sett fram emot en höst så här mycket, faktiskt inte ens när jag väntade Ronja. Ronja som blir två år om lite drygt tre månader. Hösten känns liksom avgörande. Det är många lösa trådar och jag hoppas jag kan knyta ihop dem innan årets slut.

 

Ska vi snacka jävligheter så kan jag ju berätta att min mage har varit kaputt i nån månad nu, omeprazol hjälper sådär och jag har snart käkat 100 stycken Novalucol på 4 veckor. Jag är inne på min sista semestervecka och jag undrar var sommaren tog vägen. Jag vet att det har varit strålande sol och jättevarmt men när jag tänker tillbaka på de senaste veckorna kan jag knappt minnas något. Jag antar att det har något med stressen att göra (precis som magen).

Ska vi snacka bra saker så har jag sen sist fått en bra löneförhöjning. Ronja utvecklas i en rasande fart och pratar konstant med nya ord varje dag. Det absolut sötaste hon säger nu är yoghurt (goku), djur (djeur) och ojdå när hon tappar något tillexempel. Till sin fars stora förtjusning fullkomligt älskar hon Metallica, kan säga namnet och har tillomed känt igen en Metallica-låt på radion när inte ens jag hade en aning om att det var dom.

 

Jaja, vi får väl se om det blir något fler inlägg. Nu vet ni iaf att vi lever (för jag ser att ni kikar in då och då) och mina fingrar kliar lite mindre.

Förvänta er ingenting

Jag kan nog påstå att det inte är någon ide att ni smyger er in här igen. Livet har gett mig för många fallgropar och jag måste lära mig att ta mig upp.
Blir det fler inlägg så skrivs de antagligen med pessimism, under gråt och under lösenordsskydd.
Till den dag mina ben orkar bära ska jag försöka hitta kraft hos de ljusglimtar jag har.

Out of the night that covers me
Black as the pit from pole to pole
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody but unbowed

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the horror of the shade
And yet the menace of the years
Finds, and shall find, me unafraid

It matters not how strait the gate
How charged with punishments the scroll
I am the master of my fate
I am the captain of my soul

Promprom.

Ett sånt här promenadband har jag önskat mig ett tag nu, men eftersom jag inte har världens högsta lön och en dotter så har jag inte velat köpa ett för att sedan leva på nudlar (om ens det) resten av månaden. Men då steppade mamma in och gav mig ett bidrag! <3 En timme varje kväll ska jag gå, förutsett att Ronja somnar innan 19 så jag kan kolla big brother samtidigt (ja, så töntig är jag). Det här är min enda chans till regelbunden motion, och gissa om jag ska bli smal nu!