Bara hundsnack.

Idag åkte vi till Öjebyn med Kira. De har bytt lokaler och det är så mycket bättre (och större!) än tidigare. En skötare kände på knölarna under hennes mage och konstaterade att det är tumörer. Vi bokade in en operation den 12 April så nu är det bara att hålla tummarna att de är godartade. Men jag nojjar mig ju, i vanlig ordning. Nu har jag hört om så många tikar med juvertumörer som det gått bra för, som varit godartade, att jag inte kan låta bli att tänka att nån måste det ju gå dåligt för. Rent statistiskt sett så är de inte godartade men skötaren lät positiv. Han kunde såklart inte garantera nånting men tyckte att de kändes "bra". Vad jag dock har läst ikväll är att de godartade ofta är små, jämna och kommer på yngre tikar. Kira är snart 8 och den största tumören är alldelens knölig.. Det känns verkligen som att det är 50-50.
Men så har jag även läst om en hund som hade elakartade tumörer och ändå fick leva "frisk" och lycklig i 5 år till, så även om vi skulle få dåliga nyheter sen så finns det kanske hopp om ett långt och lyckligt liv.
Jag var förberedd på att det antagligen var tumörer så det kom inte som en chock direkt. Innan vi åkte var jag skitnervös och alldelens darrig även om jag förstod att det mest troligt var tumörer...men det är ju inte kul att få höra det, in i det sista hoppas man väl på fettknölar eller nåt annat enkelt.

Vi hämtade och lämnade Kira i Luleå och innan återlämningen fick hon sig en liten hamburgare från Donken, det förtjänade hon efter att ha gått in på det där hemska stället och bli undersökt av en hemsk skötare bland massa hemska dofter, hemska hundar och hemska människor i gröna kläder. Stackarn, hon gillar verkligen inte djursjukhus men det gick mycket bättre än det brukar göra i Gammelstan! Nu ville hon inte fly iaf :)

Liran.
(som fick väga sig idag och väger hela 19 kilo! Hon brukar ligga på max 18)