Undersöker möjligheten...

...att blogga från mobilen. Tyvärr har jag en jäkla touchtelefon, vilken jag inte riktigt går ihop med. Jag är mer en knapptjej.
och var hamnar bilden?

Egentligen...

...har jag inte så mycket att säga. Det är same shit varje dag. Jag har tappat bort min ork, men det är ju januari så det är kanske inte så konstigt. Same shit som varje januari. Fast nu tappade jag den redan för någon månad sen men då kan man ju hoppas på att den kommer tillbaka lite tidigare i år. Jag skulle kunna sova dygnet runt.

Det kan man inte säga om den lite mindre damen som absolut inte vill sova om kvällarna. Tänk om man hade hennes energi istället för ens egna obefintliga.

Nu ska jag se om jag har energi nog för att tappa upp ett bad. Och så kan jag ju bara hoppas att jag inte somnar där i vattnet.

Well well well..!

Jag har bestämt mig för att börja om. Eller fortsätta om man så vill. Jag vet inte var det slutar, men vi får väl se. Risken är väl att det blir mer "Idag har vi gjort det och det..."-blogg men vi får väl se om jag kan få in lite annat också. Det kan ju faktiskt vara kul för både pappan och mor- och farföräldrar att läsa om Ronjas påhitt om dagarna.

Domänen vildunge.se köpte jag genom Loopia när de hade supererbjudande innan jul, det fanns liksom inte ens en tjuga att förlora om jag ändå bestämde mig för att inte blogga. Så nu behöver ni bara komma ihåg vildunge.se så sköter sig resten av sig självt, jag kan byta bloggställe tusen gånger om jag så vill, ni hamnar rätt ändå.

Jag SKA försöka hålla mig positiv här, det är ju inte så kul att läsa när en suris skrivit. Men, jag är inne i en period av livet som kräver ganska mycket energi av mig (fortfarande) vilket betyder att jag är jävligt sur jävligt ofta. Men jag jobbar på det, på riktigt.

Tvååringen.

.k

Nu har Ronja hunnit bli två år. Tiden har gått himla snabbt men ändå känns det som att hon alltid funnits här samtidigt som jag ännu inte riktigt fattat att jag faktiskt är en mamma.

Jag tänkte tillägna det här inlägget till Ronjas färdigheter, så att de kommer på pränt, så att jag samlar allt på ett ställe.

 

Ronja pratar mycket. Väldigt mycket, mest surr även om man nu börjar höra lite längre meningar. Eller snarare är det väl nu vi börjat förstå dem. Hon tittar intensivt på ens mun när man säger ett ord hon vill lära sig och man får gärna upprepa det otaliga gånger. Andra gånger säger man bara ordet och hon apar efter på en gång, det är väl såna ord hon hört flera gånger tidigare och bara behövde en liten knuff för att klara av.

Favoritorden är månen (tidigare hinno), min, shläsk (Mora träsk), Titibis (Teletubbies) Åssan (Upsy Daisy), Va ge du? (Var är du?), Pappa...följt av va ge blablabla? (vad det nu är hon söker), Hon rabblar namn och kopplar ihop personer med varandra, med djur och med saker,

Hon älskar att sjunga Blinka lilla stjärna, Hejja Bamse och Huvud axlar knän o tår, hon diggar loss till Metallicas Enter Sandman och härmar deras rörelser och uttryck. Hon gillar att stå i centrum och blir väldigt spexig när folk tittar på.

Hon älskar vatten och man hinner oftast inte diska länge innan hon går och hämtar en stol att ställa sig på för att hjälpa till. Hon gillar att rita, kramas med katterna och titta på tv.

Hon älskar havregrynsgröt och pappas mat, mammas mat är hon inte så förtjust i, jag kryddar nog för lite.

Hon får raseriutbrott när saker inte går som hon vill och hon kan tjuta så det gör ont i öronen när hon är riktigt glad.

Hon tycker att saker som glittrar är sint och tittar sig ofta i spegeln.

Hon gillar inte att klä på sig, speciellt ytterkläderna, och tar gärna av sig även blöjan. Den har börjat åka av flera gånger om dagen. Potträning håller vi på med lite lätt, hon får sitta och vi uppmuntrar henne (vi använder mest en liten toaring på den vanliga toaletten) men känner ingen brådska, det händer när det händer.

Om hon gjort en illa får man en puss där slaget tog, hon pussar gärna djur och sina leksaker men är lite snålare med pussar mot oss andra. Hon tycker om att bli kittlad och hon blir det ofta av sin pappa så de gånger jag kittlar henne så hon tjuter så skrattar hon ofta fram ett sluuuta pappa, det verkar invant :)

Hon kan räkna till tio, även om hon har börjat slarva lite nu genom att säga en, två, tre, mummelmummel, sju, åtta, tiooo!

 

Hon är helt enkelt den underbaraste lilla ungen som finns. Jag imponeras av henne dagligen. Hon är så smart, rolig och påhittig och jag ser fram emot att få fortsätta imponeras och fashineras av denna unga dam.

Och jag kommer antagligen att fylla på här med mer färdigheter, nu är klockan så mkt så det är dags att sova! :)

Tjuvskrivning.

Jag tjuvskriver lite, jag måste. Det kliar i fingrarna och ändå har jag ingenting speciellt att komma med.

Hösten närmar sig och ljuset likaså. Jag har aldrig någonsin sett fram emot en höst så här mycket, faktiskt inte ens när jag väntade Ronja. Ronja som blir två år om lite drygt tre månader. Hösten känns liksom avgörande. Det är många lösa trådar och jag hoppas jag kan knyta ihop dem innan årets slut.

 

Ska vi snacka jävligheter så kan jag ju berätta att min mage har varit kaputt i nån månad nu, omeprazol hjälper sådär och jag har snart käkat 100 stycken Novalucol på 4 veckor. Jag är inne på min sista semestervecka och jag undrar var sommaren tog vägen. Jag vet att det har varit strålande sol och jättevarmt men när jag tänker tillbaka på de senaste veckorna kan jag knappt minnas något. Jag antar att det har något med stressen att göra (precis som magen).

Ska vi snacka bra saker så har jag sen sist fått en bra löneförhöjning. Ronja utvecklas i en rasande fart och pratar konstant med nya ord varje dag. Det absolut sötaste hon säger nu är yoghurt (goku), djur (djeur) och ojdå när hon tappar något tillexempel. Till sin fars stora förtjusning fullkomligt älskar hon Metallica, kan säga namnet och har tillomed känt igen en Metallica-låt på radion när inte ens jag hade en aning om att det var dom.

 

Jaja, vi får väl se om det blir något fler inlägg. Nu vet ni iaf att vi lever (för jag ser att ni kikar in då och då) och mina fingrar kliar lite mindre.

Förvänta er ingenting

Jag kan nog påstå att det inte är någon ide att ni smyger er in här igen. Livet har gett mig för många fallgropar och jag måste lära mig att ta mig upp.
Blir det fler inlägg så skrivs de antagligen med pessimism, under gråt och under lösenordsskydd.
Till den dag mina ben orkar bära ska jag försöka hitta kraft hos de ljusglimtar jag har.

Out of the night that covers me
Black as the pit from pole to pole
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody but unbowed

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the horror of the shade
And yet the menace of the years
Finds, and shall find, me unafraid

It matters not how strait the gate
How charged with punishments the scroll
I am the master of my fate
I am the captain of my soul

Promprom.

Ett sånt här promenadband har jag önskat mig ett tag nu, men eftersom jag inte har världens högsta lön och en dotter så har jag inte velat köpa ett för att sedan leva på nudlar (om ens det) resten av månaden. Men då steppade mamma in och gav mig ett bidrag! <3 En timme varje kväll ska jag gå, förutsett att Ronja somnar innan 19 så jag kan kolla big brother samtidigt (ja, så töntig är jag). Det här är min enda chans till regelbunden motion, och gissa om jag ska bli smal nu!