Idag när jag hämtat Ronja på dagis bestämde vi oss för att åka till mormorn för lite sällskap. På väg dit klantarslade jag mig och bonkade in i en annan bil,  bakifrån. Jag som alltid blir så förbannad på folk som kör som idioter i trafiken. Nu stod vi iofs stilla precis innan jag bonkade in i bilen så ni kan ju gissa vilken liten bonk det blev.

Jag hann inte ut ur min bil innan en yngling rusade ur den andra bilen från passagerarsidan. Jag tyckte att det var märkligt att han kom och inte den som körde. Eller iaf nån med åldern inne för att köra.

Han ställde sig så nära min dörr att jag fick be honom att akta sig så jag kunde ta mig ut. Väl där sa han att "ja, det här måste vi ju göra upp. Vi får ringa försäkringsbolaget. Eller så gör vi upp det mellan oss" jag svarade "inte en chans" och frågade vem som ägde bilen han åkte i. "min pappa" svarade han. Och först då kom det ut fyra vuxna människor ur bilen, 50 och uppåt.

Ynglingen var grymt otrevlig och tyckte att jag gjort en buckla på hans bil. "sa du inte att det var din pappas bil?" "jo, men jag ska övningsköra den" svarade han.

Jag tittade på bucklan på hans bil och insåg att den var gammal. Det gick sprätta bort lack när man tog på den. Jag mätte avståndet på bucklan från marken och mätte sedan på min bil var det skulle ha tagit. Jag kom fram till att det var omöjligt att det skulle ha tagit på bucklan, men lillkillen gav sig inte. Fortfarande otrevlig. Till och med en äldre man som var med sa att det måste vara en gammal skada och att det inte kan ha tagit. En annan (troligen pappan) frågade vad jag hade för försäkringsbolag för han hade fått så ont i nacken....

Jag ringde Tobbe (det var hans bil jag körde) och han gav mig rådet att ringa polisen eftersom vi inte var eniga. När vi lagt på så sa jag att vi nog får ringa polisen för att lösa det men fick då till svar "nää men inte ska vi behöva polisen för det här". Jag fotade skadan på deras bil och såg till att få med registreringsnumret. När jag igen sa att jag tyckte vi skulle ringa polisen så vet jag inte riktigt vad som hände. De frågade om mitt namn, sen for dom.

När jag sen kom till mamma kollade jag upp reg.numret och vad ser jag då? Jo, den andra bilen är avställd! Konstigt att de tyckte det var onödigt att låta polisen ta hand om det ;-) Det lär knappast bli nåt mer av det här, nu känner jag bara att det var synd att jag inte kollade upp reg.numret innan. Det hade varit förbannat kul att låta dem veta att jag vet det.

Hade de bara varit trevliga så hade jag nog kunnat känna en jävla ångest för att jag bonkade in i bilen, nu känner jag bara ren skadeglädje för jag hoppas de fick hjärtat i halsgropen när jag pratade om polisen.