Galna kids.

Idag hörde min syster av sig och sa att kusin Hugo var sugen på Leos Lekland, och frågade om vi ville följa. Jag hann knappt säga orden innan Ronja slängt av sig sovtröjan och började göra sig redo (ta på sig skorna).
Ryggen var som vanligt paj så det var mest Carro som fick härja med barnen. Mitt härj kom i slutet då Ronja absoluuuut inte ville hem och låg hysterisk på golvet vid ytterkläderna. Jajja, nån gång blir hon lugnare...väl?

Hon sov en kvart i bilen men har sedan dess gått på som vanligt här hemma. En kvarts sömn och ändå somnade hon inte förrän nyss (nu är den cirkus 21) Ikväll lyfter jag inte över henne till hennes egen säng utan jag har tänkt snusa på henne hela natten. Efter jag sett några avsnitt The Vampire Diaries, såklart. Har fastnat. Jag såg första säsongen på två dagar, den andra lär ta lite längre tid. Och det är väl lika bra eftersom det bara finns tre säsonger. Tror jag..

Idag när jag hämtat Ronja på dagis bestämde vi oss för att åka till mormorn för lite sällskap. På väg dit klantarslade jag mig och bonkade in i en annan bil,  bakifrån. Jag som alltid blir så förbannad på folk som kör som idioter i trafiken. Nu stod vi iofs stilla precis innan jag bonkade in i bilen så ni kan ju gissa vilken liten bonk det blev.

Jag hann inte ut ur min bil innan en yngling rusade ur den andra bilen från passagerarsidan. Jag tyckte att det var märkligt att han kom och inte den som körde. Eller iaf nån med åldern inne för att köra.

Han ställde sig så nära min dörr att jag fick be honom att akta sig så jag kunde ta mig ut. Väl där sa han att "ja, det här måste vi ju göra upp. Vi får ringa försäkringsbolaget. Eller så gör vi upp det mellan oss" jag svarade "inte en chans" och frågade vem som ägde bilen han åkte i. "min pappa" svarade han. Och först då kom det ut fyra vuxna människor ur bilen, 50 och uppåt.

Ynglingen var grymt otrevlig och tyckte att jag gjort en buckla på hans bil. "sa du inte att det var din pappas bil?" "jo, men jag ska övningsköra den" svarade han.

Jag tittade på bucklan på hans bil och insåg att den var gammal. Det gick sprätta bort lack när man tog på den. Jag mätte avståndet på bucklan från marken och mätte sedan på min bil var det skulle ha tagit. Jag kom fram till att det var omöjligt att det skulle ha tagit på bucklan, men lillkillen gav sig inte. Fortfarande otrevlig. Till och med en äldre man som var med sa att det måste vara en gammal skada och att det inte kan ha tagit. En annan (troligen pappan) frågade vad jag hade för försäkringsbolag för han hade fått så ont i nacken....

Jag ringde Tobbe (det var hans bil jag körde) och han gav mig rådet att ringa polisen eftersom vi inte var eniga. När vi lagt på så sa jag att vi nog får ringa polisen för att lösa det men fick då till svar "nää men inte ska vi behöva polisen för det här". Jag fotade skadan på deras bil och såg till att få med registreringsnumret. När jag igen sa att jag tyckte vi skulle ringa polisen så vet jag inte riktigt vad som hände. De frågade om mitt namn, sen for dom.

När jag sen kom till mamma kollade jag upp reg.numret och vad ser jag då? Jo, den andra bilen är avställd! Konstigt att de tyckte det var onödigt att låta polisen ta hand om det ;-) Det lär knappast bli nåt mer av det här, nu känner jag bara att det var synd att jag inte kollade upp reg.numret innan. Det hade varit förbannat kul att låta dem veta att jag vet det.

Hade de bara varit trevliga så hade jag nog kunnat känna en jävla ångest för att jag bonkade in i bilen, nu känner jag bara ren skadeglädje för jag hoppas de fick hjärtat i halsgropen när jag pratade om polisen.

Men yes.

Ronja har äntligen börjat gilla lite annat på tv (datorn). Nu ville hon helt plötsligt se Emil i Lönneberga, som hon aldrig varit intresserad av tidigare.
Jag är nöjd över det, speciellt idag när jag inte orkar göra mycket annat än att halvligga i soffan. Ja, det blev ännu en hemmadag idag. Enda gångerna jag tagit mig upp från mitt liggläge i soffan är när jag behövt pinka.

Men nu ska jag mysa vidare med vildungen framför Emil!

I väntan på sommaren.

När kommer den? Sommaren, den riktiga värmen, möjligheten att öppna altandörren och låta barnet springa ut barfota i tunna kläder, uppehåll i den molande delen av värken, energin...
Vi går fortfarande på tomgång efter vintern. Eller, jag gör det i alla fall, Ronja är helt galen och full av energi.
Idag när jag skulle hämta henne från dagis så vägrade hon följa med mig och eftersom ryggen haft en av de sämsta dagarna på mycket länge så kunde jag inte bära 13 sprattlande kilon till bilen. Så jag fick helt enkelt ringa hennes pappa för lite assistans. Han behövde dock inte göra mycket mer än att visa sig på dagisgården så följde Ronja snällt med honom till bilen. Skitunge.

På bilden; En tråkig och snöig majdag fick Ronja roa sig med att måla med fingerfärg på canvas. Det tog inte många minuter innan den var tingad av mormodern :)

Tid.

Jag har ingen klocka på armen. Det kanske är lika bra. För jag gillar inte hur tiden rinner iväg och tar med sig min ork men efterlämnar magont, hög puls och dåligt samvete.
Jag vet inte hur jag ska hinna med livet, vardagen. Jag vet inte hur jag ska hinna vara en bra mamma, ta hand om hemmet, tjäna pengar, ta hand om mig själv, GÖRA saker för MIG...det existerar inte.
Vakna, lämna Ronja, jobba, hämta Ronja, fixa mat, leka/tvätta/städa samtidigt, lägga Ronja, diska, duscha, sova. Varje dag.
Ja fyfan, det är ju nästan så att man längtar till pensionen.

Boden tor.

Idag åkte vi till Boden och Ronjas farmor o farfar. Och motorcykeln. Jag vet inte hur många gånger Tobbe suttit på den idag.
Ronja har busat på som vanligt och jag har varit trött som vanligt. Men vi tog oss iaf ut på vägen en sväng, trots stora protester från Ronjas sida, för att rita med kritor på asfalten.
Hon gillar inte alls pappas motorcykel, speciellt illa tycker hon om den när den startas men idag skulle hon tillomed ge den en puss. Kanske för att jag igår frågade henne om vi skulle pussa den :-) Nu gäller det verkligen att passa sig för vad man säger för hon har minne som en elefant. (hennes mor som en guldfisk).

Hon slocknade i mitt knä 16.40 och trots stora och högljudda försök att väcka henne en halvtimme senare så sov hon, ända tills Tobbe bar ut henne i bilen... Lyckligtvis somnade hon om lite senare och vi gjorde en lyckad förflyttning från bilen till sängen och jag vet en unge som kommer att vara rejält utvilad imorgon.