Mitt liv verkar gå ut på att finna mig i situationer och människors brist på respekt i deras behandling av mig, och andra runtomkring. Så här är det, deal with it. I helvete att jag ska deala with it längre. Det är inte konstigt att jag får mina utbrott där jag spyr galla över alla som korsat min väg när alla som korsar min väg struntar blankt i hur jag påverkas. Alla minus min familj, som faktiskt frågar mig hur JAG mår, vad JAG har gjort, vad JAG känner, och som sitter inne med hjärnkapacitet nog att tänka på andra människor. Ibland måste man själv lida lite för att någon annan ska få det bättre men det verkar som att de flesta glömt bort det. Man behöver förresten inte ens lida, bara tänka längre än näsan räcker. Men egoism är tydligen det som tar oss framåt i livet.
Stanna för en sekund upp och fundera på hur någon ser på dina handlingar. DU kanske tycker att du handlar rätt, men är det inte dags att tänka på någon annan nån gång?
0 kommentarer:
Leave a Comment