blablabla

Ronja hade gärna fått vakna för käk NU för jag känner att jag kommer att somna så fort jag lägger mig ner, vilket jag tänker göra alldelens strax. Jag måste bara göra mina små procedurer först, vilket brukar ta ett tag.

Jag vet inte riktigt varför det blivit så viktigt för mig att allt ska vara rätt innan jag lägger mig. Det ska inte finnas nåt störningsmoment. Det började med att täcket ska vara innanför påslakanet, sticker det ut en bit eller på nåt sätt inte ligger som det ska i påslakandet så blir jag tokig. Måstemåstemåste fixas. Så har jag alltid varit. I min egen säng. När jag sov över hos Tobbe i början så spelade det ingen roll, men nu...och nu har det gått så långt att bäddmadrassen måste ligga perfekt. Jag måste dra den liiiite över kanten på min sida så att det ligger perfekt när jag lägger mig, känner jag kanten på madrassen under så är det bara att kliva upp och fixa till. Jag ryser, får gåshud om jag ligger i sängen och tänker på att madrassen ligger fel. Jag måste ju erkänna att det låter helt stört. Tillslut kommer det nog komma till att jag måste ha det kliniskt rent och allt på rätt plats i hemmet innan jag kan fixa madrassen och lägga mig.

Det andra att fixa är Ronjas mat inför natten. Varmvatten i termos och kallvatten i flaska. Två nappflaskor och pulverdoserare med 4 mått ersättning i vaje fack. Plus ett glas att hälla ut vatten i om det blir för mycket/kallt/varmt när vi blandar. Allt "tjorv" med fixningen av hennes nattmat känns väl lite trist ibland men andra dagar känns det guld att ge ersättning. Tobbe kan ge henne, ta nätterna. Det känns lättare att ge mat var som helst, när som helst. Idag var hon riktigt duktig på att visa att hon ville ha mer när hon fick gröt och än en gång fick jag se att banan/äpple är GOTT!

Nä nu är det väl bara att börja fixa så jag får sova. Nattinatt.