Jag kan nog påstå att det inte är någon ide att ni smyger er in här igen. Livet har gett mig för många fallgropar och jag måste lära mig att ta mig upp.
Blir det fler inlägg så skrivs de antagligen med pessimism, under gråt och under lösenordsskydd.
Till den dag mina ben orkar bära ska jag försöka hitta kraft hos de ljusglimtar jag har.
Out of the night that covers me
Black as the pit from pole to pole
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul
In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody but unbowed
Beyond this place of wrath and tears
Looms but the horror of the shade
And yet the menace of the years
Finds, and shall find, me unafraid
It matters not how strait the gate
How charged with punishments the scroll
I am the master of my fate
I am the captain of my soul
2 kommentarer:
Åh nej! Vad trist. Jag gillar din blogg.
Hoppas allt blir bättre snart. Ibland är allt tungt men tänk på det fina du har i ditt liv så kanske det känns liiite bättre?
trist tycker jag
Leave a Comment