101010

Det är morfars födelsedag idag. 77 år hade han blivit.

Julen närmar sig med stormsteg (ja faktiskt!) och jag kan inte göra annat än att känna lite ångest. Hur kommer denna julafton att bli? Den kommer ju att bli bättre än den förra, även om det var ganska fint då...om man nu kan säga så. Jag kan inte göra annat än tro att det var meningen att han skulle somna in just då, på julafton, när vi alla samlades i Malå för att fira jul tillsammans och framförallt när mormor inte behövde vara ensam. Nu var vi alla tillsammans den dagen och på så sätt blev det något fint. Vi öppnade paket samtidigt som O helga natt framfördes på tvn och jag var nog inte ensam om att känna att något fattades. Han fattades.

Det jag känner mig mest ledsen över är att Ronja inte fick lära känna honom. De hann träffas en gång, när Ronja var 6 dagar gammal och det är jag så himla glad för. Men jag hade önskat att hon fått minnas honom, för bland de finaste minnen jag har är minnen tillsammans med morfar.

Vi saknar dig i evighet.