Förlossningen

Fredag 13/11

Två dagar innan beräknat födelsedatum fotar vi magen för sista gången, det hade vi dock ingen aning om att det var.

Lördag 14/11

01 vaknade jag och hade ont i magen. Jag hade tidigare ganska mycket molvärk i magen och var besviken över det för jag tänkte att det blir svårare att lista ut när nånting är på gång. Jag förstod dock ganska snart att det här magontet var något annat än det jag haft hittills, det kom i omgångar och när jag kunde klocka smärtan så insåg jag att det måste vara värkar.

Jag lät Tobbe sova fram till fem, sen var jag tvungen att skicka iväg honom på Panodil-jakt. Jag började använda TENSen och det hjälpte faktiskt lite. Jag kunde inte ligga ner i sängen utan var tvungen att halvsitta mot väggen med amningskudden bakom mig.

När värkarna höll i sig 30-45 sekunder och kom med ca 1,5 minuts mellanrum så ringde jag förlossningen som tyckte att jag skulle ladda med frukost och en dusch och sen komma in för kontroll.

7.15 vara vi där och Bm-studenten Jenny kollade mig, hon var även med på slutet och det är jag otroligt glad för. Med henne på ena sidan och Tobbe på den andra kunde jag inte ha bättre stöd.

Jag fick en sovdos och åkte hem kring 9 (efter att ha kräkts upp en av tabletterna så Tobbe fick springa tillbaks och hämta ny) för att försöka vila upp mig inför en eventuell förlossning lite senare. Sovdosen var dock värdelös och vi åkte in igen vid 12-tiden på förmiddagen.

Fortfarande var jag öppen bara 2 centimeter och vi beslutade att jag skulle få sprutor, bricanyl och morfin, för att få sova. Tobbe skickades hem.  Värkarna lugnade ner sig i början och jag kunde sova, fast jag vaknade vid varje värk som kom med 10 minuters mellanrum och sen gick det ner till 7 minuters mellanrum. Jag fick sprutorna kring 15-tiden och fter 5 timmar kom Tobbe och vi bestämde oss för att gå över till förlossningen, jag med inställningen att få mer smärtlindring för att kunna sova, men när vi kom över dit så var det det sista jag skulle få. Bm tyckte att det var dags att sätta igång med det hela nu. Vi tilldelades en förlossningssal och kring 22-tiden kopplades jag upp på ctg och nu var det bara att vänta. Och vänta och vänta.

Det bästa med att vara gravid måste ju ändå vara att man blir så jävla snygg.

Söndag 15/11

00.30 var det dags för ett bad, vilket var otroligt skönt. Värkarna blev mjukare och jag lyckades slumra till några gånger. 01.55 klev jag upp och 02.05 stack de hål på hinnan.

Här ser man förlossningsframstegen, som inte var många...Det gick saaaakta sakta framåt, hon ville inte riktigt sjunka ner och jag hade väldigt dåliga värkar. Jag fick värkstimulerande dropp redan innan Epiduralen. CTGn hade dessutom svårt att registrera mina värkar, så jag fick gång på gång påminnelser om att bara använda lustgasen när det kom en värk, de såg ju inte att jag hade en. Jag blev besviken på Epiduralen som jag hört skulle ta en till himlen...jag tyckte inte att den hjälpte särskilt mycket och fick två extra doser. Jag var till en början besviken på lustgasen också, eftersom jag hört historier om folk som svamlat för fullt när de använt den och det gjorde ju inte jag, alltså kan den inte ha hjälpt. Sedan började jag prata om telefoner som ringde i takt med att jag andades och Tobbe undrade vad jag snackade om, då kom jag på mig själv att jag svamlade och tyckte att nu så funkar äntligen lustgasen.

Spypåsen var min bästa vän! Tobbe fick springa runt och ge mig vad jag ville ha, cola, saft, vatten...

För att få henne att sjunka ner fick jag hänga över den uppfällda ryggen på sängen, men det var ingen höjdare, gjorde ont som fan! Bättre var det att hänga över ett gåbord med ena benet uppe på sängen och det andra benet "hoppade" jag på, då kändes det lite lättare.

Efter 30 minuters krystande kallades en läkare in, pga att det gick så sakta framåt och att jag var så trött. Hon tog hjälp av sugklocka som fick fästas om 3 gånger och hon hjälpte till med den under 6 krystningar. Mitt i allt fick jag tydligen sprutor där nere för att bedöva inför klippet som jag inte ens märkte.  Jag kommer ihåg hur någon kände efter om någon kant i mig försvunnit och det gjorde så jävla ont att jag blev riktigt förbannad. Jag ville verkligen smälla till henne men lyckades hejda mig.

Jag fick flera gånger höra att det var nära, men det hände ju ingenting! Tobbe gjorde vad han kunde för att få mig att kämpa vidare när allt jag ville var att ge upp. Jag är imponerad över hans lugn och hans fokus på att peppa mig. Jag hade tidigare sagt att han absolut måste hålla sig uppe vid huvudet men när det väl var dags så var han lite för nyfiken :) Men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just då, på nåt sätt kändes det tryggt att han höll koll.

Livmodern ville inte riktigt dra ihop sig vilket medförde att jag förlorade 1,5 liter blod. På BB fick jag 2 påsar blod men blodvärdet ville inte upp mer än till 98 (från 80) men jag antar att det sakta men säkert kommer tillbaka nu, men jag blir fortfarande lätt andfådd..

Tillslut, efter 34 timmar "vaket" tillstånd, ca 1 timmes krystvärkar, sugklocka, klipp och en jävla massa skrik och lustgas, så kom hon, 15/11 kl. 11.15, 4215 gram tung och 54 cm lång.

Det kom flera stycken som ville kolla på henne då de hört att det var en stor tjej som kommit. Egentligen är det väl inte helt ovanligt med den storleken men med tanke på att hon kom på beräknad dag så tycker jag nog att hon var det. Jag ville absolut inte gå över tiden pga rädsla för att få ett stort barn och ironiskt nog fick jag det iaf, när jag varit så nöjd över att få på rätt dag och allt :)

Vi fick fika och jag fick lunch, sen åkte jag rullstol när vi gick över till BB. Att jag ens kunde sitta ner....

Förlossningen

Fredag 13/11

Två dagar innan beräknat födelsedatum fotar vi magen för sista gången, det hade vi dock ingen aning om att det var.

Lördag 14/11

01 vaknade jag och hade ont i magen. Jag hade tidigare ganska mycket molvärk i magen och var besviken över det för jag tänkte att det blir svårare att lista ut när nånting är på gång. Jag förstod dock ganska snart att det här magontet var något annat än det jag haft hittills, det kom i omgångar och när jag kunde klocka smärtan så insåg jag att det måste vara värkar.

Jag lät Tobbe sova fram till fem, sen var jag tvungen att skicka iväg honom på Panodil-jakt. Jag började använda TENSen och det hjälpte faktiskt lite. Jag kunde inte ligga ner i sängen utan var tvungen att halvsitta mot väggen med amningskudden bakom mig.

När värkarna höll i sig 30-45 sekunder och kom med ca 1,5 minuts mellanrum så ringde jag förlossningen som tyckte att jag skulle ladda med frukost och en dusch och sen komma in för kontroll.

7.15 vara vi där och Bm-studenten Jenny kollade mig, hon var även med på slutet och det är jag otroligt glad för. Med henne på ena sidan och Tobbe på den andra kunde jag inte ha bättre stöd.

Jag fick en sovdos och åkte hem kring 9 (efter att ha kräkts upp en av tabletterna så Tobbe fick springa tillbaks och hämta ny) för att försöka vila upp mig inför en eventuell förlossning lite senare. Sovdosen var dock värdelös och vi åkte in igen vid 12-tiden på förmiddagen.

Fortfarande var jag öppen bara 2 centimeter och vi beslutade att jag skulle få sprutor, bricanyl och morfin, för att få sova. Tobbe skickades hem.  Värkarna lugnade ner sig i början och jag kunde sova, fast jag vaknade vid varje värk som kom med 10 minuters mellanrum och sen gick det ner till 7 minuters mellanrum. Jag fick sprutorna kring 15-tiden och fter 5 timmar kom Tobbe och vi bestämde oss för att gå över till förlossningen, jag med inställningen att få mer smärtlindring för att kunna sova, men när vi kom över dit så var det det sista jag skulle få. Bm tyckte att det var dags att sätta igång med det hela nu. Vi tilldelades en förlossningssal och kring 22-tiden kopplades jag upp på ctg och nu var det bara att vänta. Och vänta och vänta.

Det bästa med att vara gravid måste ju ändå vara att man blir så jävla snygg.

Söndag 15/11

00.30 var det dags för ett bad, vilket var otroligt skönt. Värkarna blev mjukare och jag lyckades slumra till några gånger. 01.55 klev jag upp och 02.05 stack de hål på hinnan.

Här ser man förlossningsframstegen, som inte var många...Det gick saaaakta sakta framåt, hon ville inte riktigt sjunka ner och jag hade väldigt dåliga värkar. Jag fick värkstimulerande dropp redan innan Epiduralen. CTGn hade dessutom svårt att registrera mina värkar, så jag fick gång på gång påminnelser om att bara använda lustgasen när det kom en värk, de såg ju inte att jag hade en. Jag blev besviken på Epiduralen som jag hört skulle ta en till himlen...jag tyckte inte att den hjälpte särskilt mycket och fick två extra doser. Jag var till en början besviken på lustgasen också, eftersom jag hört historier om folk som svamlat för fullt när de använt den och det gjorde ju inte jag, alltså kan den inte ha hjälpt. Sedan började jag prata om telefoner som ringde i takt med att jag andades och Tobbe undrade vad jag snackade om, då kom jag på mig själv att jag svamlade och tyckte att nu så funkar äntligen lustgasen.

Spypåsen var min bästa vän! Tobbe fick springa runt och ge mig vad jag ville ha, cola, saft, vatten...

För att få henne att sjunka ner fick jag hänga över den uppfällda ryggen på sängen, men det var ingen höjdare, gjorde ont som fan! Bättre var det att hänga över ett gåbord med ena benet uppe på sängen och det andra benet "hoppade" jag på, då kändes det lite lättare.

Efter 30 minuters krystande kallades en läkare in, pga att det gick så sakta framåt och att jag var så trött. Hon tog hjälp av sugklocka som fick fästas om 3 gånger och hon hjälpte till med den under 6 krystningar. Mitt i allt fick jag tydligen sprutor där nere för att bedöva inför klippet som jag inte ens märkte.  Jag kommer ihåg hur någon kände efter om någon kant i mig försvunnit och det gjorde så jävla ont att jag blev riktigt förbannad. Jag ville verkligen smälla till henne men lyckades hejda mig.

Jag fick flera gånger höra att det var nära, men det hände ju ingenting! Tobbe gjorde vad han kunde för att få mig att kämpa vidare när allt jag ville var att ge upp. Jag är imponerad över hans lugn och hans fokus på att peppa mig. Jag hade tidigare sagt att han absolut måste hålla sig uppe vid huvudet men när det väl var dags så var han lite för nyfiken :) Men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just då, på nåt sätt kändes det tryggt att han höll koll.

Livmodern ville inte riktigt dra ihop sig vilket medförde att jag förlorade 1,5 liter blod. På BB fick jag 2 påsar blod men blodvärdet ville inte upp mer än till 98 (från 80) men jag antar att det sakta men säkert kommer tillbaka nu, men jag blir fortfarande lätt andfådd..

Tillslut, efter 34 timmar "vaket" tillstånd, ca 1 timmes krystvärkar, sugklocka, klipp och en jävla massa skrik och lustgas, så kom hon, 15/11 kl. 11.15, 4215 gram tung och 54 cm lång.

Det kom flera stycken som ville kolla på henne då de hört att det var en stor tjej som kommit. Egentligen är det väl inte helt ovanligt med den storleken men med tanke på att hon kom på beräknad dag så tycker jag nog att hon var det. Jag ville absolut inte gå över tiden pga rädsla för att få ett stort barn och ironiskt nog fick jag det iaf, när jag varit så nöjd över att få på rätt dag och allt :)

Vi fick fika och jag fick lunch, sen åkte jag rullstol när vi gick över till BB. Att jag ens kunde sitta ner....

Förlossningen

Fredag 13/11

Två dagar innan beräknat födelsedatum fotar vi magen för sista gången, det hade vi dock ingen aning om att det var.

Lördag 14/11

01 vaknade jag och hade ont i magen. Jag hade tidigare ganska mycket molvärk i magen och var besviken över det för jag tänkte att det blir svårare att lista ut när nånting är på gång. Jag förstod dock ganska snart att det här magontet var något annat än det jag haft hittills, det kom i omgångar och när jag kunde klocka smärtan så insåg jag att det måste vara värkar.

Jag lät Tobbe sova fram till fem, sen var jag tvungen att skicka iväg honom på Panodil-jakt. Jag började använda TENSen och det hjälpte faktiskt lite. Jag kunde inte ligga ner i sängen utan var tvungen att halvsitta mot väggen med amningskudden bakom mig.

När värkarna höll i sig 30-45 sekunder och kom med ca 1,5 minuts mellanrum så ringde jag förlossningen som tyckte att jag skulle ladda med frukost och en dusch och sen komma in för kontroll.

7.15 vara vi där och Bm-studenten Jenny kollade mig, hon var även med på slutet och det är jag otroligt glad för. Med henne på ena sidan och Tobbe på den andra kunde jag inte ha bättre stöd.

Jag fick en sovdos och åkte hem kring 9 (efter att ha kräkts upp en av tabletterna så Tobbe fick springa tillbaks och hämta ny) för att försöka vila upp mig inför en eventuell förlossning lite senare. Sovdosen var dock värdelös och vi åkte in igen vid 12-tiden på förmiddagen.

Fortfarande var jag öppen bara 2 centimeter och vi beslutade att jag skulle få sprutor, bricanyl och morfin, för att få sova. Tobbe skickades hem.  Värkarna lugnade ner sig i början och jag kunde sova, fast jag vaknade vid varje värk som kom med 10 minuters mellanrum och sen gick det ner till 7 minuters mellanrum. Jag fick sprutorna kring 15-tiden och fter 5 timmar kom Tobbe och vi bestämde oss för att gå över till förlossningen, jag med inställningen att få mer smärtlindring för att kunna sova, men när vi kom över dit så var det det sista jag skulle få. Bm tyckte att det var dags att sätta igång med det hela nu. Vi tilldelades en förlossningssal och kring 22-tiden kopplades jag upp på ctg och nu var det bara att vänta. Och vänta och vänta.

Det bästa med att vara gravid måste ju ändå vara att man blir så jävla snygg.

Söndag 15/11

00.30 var det dags för ett bad, vilket var otroligt skönt. Värkarna blev mjukare och jag lyckades slumra till några gånger. 01.55 klev jag upp och 02.05 stack de hål på hinnan.

Här ser man förlossningsframstegen, som inte var många...Det gick saaaakta sakta framåt, hon ville inte riktigt sjunka ner och jag hade väldigt dåliga värkar. Jag fick värkstimulerande dropp redan innan Epiduralen. CTGn hade dessutom svårt att registrera mina värkar, så jag fick gång på gång påminnelser om att bara använda lustgasen när det kom en värk, de såg ju inte att jag hade en. Jag blev besviken på Epiduralen som jag hört skulle ta en till himlen...jag tyckte inte att den hjälpte särskilt mycket och fick två extra doser. Jag var till en början besviken på lustgasen också, eftersom jag hört historier om folk som svamlat för fullt när de använt den och det gjorde ju inte jag, alltså kan den inte ha hjälpt. Sedan började jag prata om telefoner som ringde i takt med att jag andades och Tobbe undrade vad jag snackade om, då kom jag på mig själv att jag svamlade och tyckte att nu så funkar äntligen lustgasen.

Spypåsen var min bästa vän! Tobbe fick springa runt och ge mig vad jag ville ha, cola, saft, vatten...

För att få henne att sjunka ner fick jag hänga över den uppfällda ryggen på sängen, men det var ingen höjdare, gjorde ont som fan! Bättre var det att hänga över ett gåbord med ena benet uppe på sängen och det andra benet "hoppade" jag på, då kändes det lite lättare.

Efter 30 minuters krystande kallades en läkare in, pga att det gick så sakta framåt och att jag var så trött. Hon tog hjälp av sugklocka som fick fästas om 3 gånger och hon hjälpte till med den under 6 krystningar. Mitt i allt fick jag tydligen sprutor där nere för att bedöva inför klippet som jag inte ens märkte.  Jag kommer ihåg hur någon kände efter om någon kant i mig försvunnit och det gjorde så jävla ont att jag blev riktigt förbannad. Jag ville verkligen smälla till henne men lyckades hejda mig.

Jag fick flera gånger höra att det var nära, men det hände ju ingenting! Tobbe gjorde vad han kunde för att få mig att kämpa vidare när allt jag ville var att ge upp. Jag är imponerad över hans lugn och hans fokus på att peppa mig. Jag hade tidigare sagt att han absolut måste hålla sig uppe vid huvudet men när det väl var dags så var han lite för nyfiken :) Men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just då, på nåt sätt kändes det tryggt att han höll koll.

Livmodern ville inte riktigt dra ihop sig vilket medförde att jag förlorade 1,5 liter blod. På BB fick jag 2 påsar blod men blodvärdet ville inte upp mer än till 98 (från 80) men jag antar att det sakta men säkert kommer tillbaka nu, men jag blir fortfarande lätt andfådd..

Tillslut, efter 34 timmar "vaket" tillstånd, ca 1 timmes krystvärkar, sugklocka, klipp och en jävla massa skrik och lustgas, så kom hon, 15/11 kl. 11.15, 4215 gram tung och 54 cm lång.

Det kom flera stycken som ville kolla på henne då de hört att det var en stor tjej som kommit. Egentligen är det väl inte helt ovanligt med den storleken men med tanke på att hon kom på beräknad dag så tycker jag nog att hon var det. Jag ville absolut inte gå över tiden pga rädsla för att få ett stort barn och ironiskt nog fick jag det iaf, när jag varit så nöjd över att få på rätt dag och allt :)

Vi fick fika och jag fick lunch, sen åkte jag rullstol när vi gick över till BB. Att jag ens kunde sitta ner....

Mitt i natta.

Nu ligger Ronja och sover i sin säng. Eller, hon sover i mjukliften i sin säng. Vi tog liften från vagnen tidigare idag och la den i soffan och hon i den, det gillades DIREKT! Antagligen för att det är så trångt och gosigt där. Jag läste nånstans tipset om att använda liften eftersom man då kan flytta runt på henne utan att behöva tjorva och väcka henne.

Det känns så overkligt att ha en dotter. Jag har ett barn! Jag är mamma! Allt fokus har ju varit på graviditeten, på magen...nu är den borta, inga mer sparkar, inga mer fladder längst ner i den...Istället har jag fladder bredvid mig, världens underbaraste blickar från världens underbaraste varelse.

BB-tiden har gått otroligt fort även om vi fick stanna i 4 dagar pga. att Ronja förlöstes med sugklocka och haft för höga Billirubin-värden och behövt behandling. Hon har fått sola och så ger vi henne ersättning, det som ska brytas ner (tror det är röda blodkroppar från mig?) åker ut med kiss och bajs och då måste hon få i sig mycket mat så vi har inte riktigt haft tid att vänta på att amningen ska komma igång normalt. Hon har dessutom varit alldelens för trött för att orka kämpa med den men eftersom jag verkligen vill amma så kommer vi försöka vara lite hårdare nu, så att hon inte tar tag, släpper, gnäller och sen får massa mat, hon måste göra nåt själv också, inga räkmackor här inte ;)

Klockan är snart fem, halv nio ska vi vara hos barnmorskan för att ta nya prover på Ronja så jag antar att det är bäst att jag försöker sova nu. Ronja har tjorvat några timmar nu i natt men efter ganska mycket mat så slocknade hon som en stock!

Jag håller på att skriva om förlossningen och tiden på bb, men det kommer att bli mycket så jag får fortsätta imorgon. Nattinatt på er!

  Ronja med ett solplåster i pannan :)

Mitt i natta.

Nu ligger Ronja och sover i sin säng. Eller, hon sover i mjukliften i sin säng. Vi tog liften från vagnen tidigare idag och la den i soffan och hon i den, det gillades DIREKT! Antagligen för att det är så trångt och gosigt där. Jag läste nånstans tipset om att använda liften eftersom man då kan flytta runt på henne utan att behöva tjorva och väcka henne.

Det känns så overkligt att ha en dotter. Jag har ett barn! Jag är mamma! Allt fokus har ju varit på graviditeten, på magen...nu är den borta, inga mer sparkar, inga mer fladder längst ner i den...Istället har jag fladder bredvid mig, världens underbaraste blickar från världens underbaraste varelse.

BB-tiden har gått otroligt fort även om vi fick stanna i 4 dagar pga. att Ronja förlöstes med sugklocka och haft för höga Billirubin-värden och behövt behandling. Hon har fått sola och så ger vi henne ersättning, det som ska brytas ner (tror det är röda blodkroppar från mig?) åker ut med kiss och bajs och då måste hon få i sig mycket mat så vi har inte riktigt haft tid att vänta på att amningen ska komma igång normalt. Hon har dessutom varit alldelens för trött för att orka kämpa med den men eftersom jag verkligen vill amma så kommer vi försöka vara lite hårdare nu, så att hon inte tar tag, släpper, gnäller och sen får massa mat, hon måste göra nåt själv också, inga räkmackor här inte ;)

Klockan är snart fem, halv nio ska vi vara hos barnmorskan för att ta nya prover på Ronja så jag antar att det är bäst att jag försöker sova nu. Ronja har tjorvat några timmar nu i natt men efter ganska mycket mat så slocknade hon som en stock!

Jag håller på att skriva om förlossningen och tiden på bb, men det kommer att bli mycket så jag får fortsätta imorgon. Nattinatt på er!

  Ronja med ett solplåster i pannan :)

Mitt i natta.

Nu ligger Ronja och sover i sin säng. Eller, hon sover i mjukliften i sin säng. Vi tog liften från vagnen tidigare idag och la den i soffan och hon i den, det gillades DIREKT! Antagligen för att det är så trångt och gosigt där. Jag läste nånstans tipset om att använda liften eftersom man då kan flytta runt på henne utan att behöva tjorva och väcka henne.

Det känns så overkligt att ha en dotter. Jag har ett barn! Jag är mamma! Allt fokus har ju varit på graviditeten, på magen...nu är den borta, inga mer sparkar, inga mer fladder längst ner i den...Istället har jag fladder bredvid mig, världens underbaraste blickar från världens underbaraste varelse.

BB-tiden har gått otroligt fort även om vi fick stanna i 4 dagar pga. att Ronja förlöstes med sugklocka och haft för höga Billirubin-värden och behövt behandling. Hon har fått sola och så ger vi henne ersättning, det som ska brytas ner (tror det är röda blodkroppar från mig?) åker ut med kiss och bajs och då måste hon få i sig mycket mat så vi har inte riktigt haft tid att vänta på att amningen ska komma igång normalt. Hon har dessutom varit alldelens för trött för att orka kämpa med den men eftersom jag verkligen vill amma så kommer vi försöka vara lite hårdare nu, så att hon inte tar tag, släpper, gnäller och sen får massa mat, hon måste göra nåt själv också, inga räkmackor här inte ;)

Klockan är snart fem, halv nio ska vi vara hos barnmorskan för att ta nya prover på Ronja så jag antar att det är bäst att jag försöker sova nu. Ronja har tjorvat några timmar nu i natt men efter ganska mycket mat så slocknade hon som en stock!

Jag håller på att skriva om förlossningen och tiden på bb, men det kommer att bli mycket så jag får fortsätta imorgon. Nattinatt på er!

  Ronja med ett solplåster i pannan :)

Ronja

Nu har sötaste trollungen kommit till världen. Vi är fortfarande kvar på bb och det kan bli så att vi åker hem idag, onsdag, det beror på hur det går för lilla Ronja och solningen. (Hon är lite gul)

Men jag lovar en fullständig uppdatering när vi kommit hem! Just nu är jag alldelens för trött för att orka tänka och när jag väl orkar tänka lite så har jag så mycket annat att tänka på än att skriva här.

Här är hon iaf, alldelens ny...känslan när jag fick henne "uppslängd" på magen efter förlossningen gör det värt all smärta i världen. Jag önskar vi kunde stanna just där och då föralltid.

Ronja

Nu har sötaste trollungen kommit till världen. Vi är fortfarande kvar på bb och det kan bli så att vi åker hem idag, onsdag, det beror på hur det går för lilla Ronja och solningen. (Hon är lite gul)

Men jag lovar en fullständig uppdatering när vi kommit hem! Just nu är jag alldelens för trött för att orka tänka och när jag väl orkar tänka lite så har jag så mycket annat att tänka på än att skriva här.

Här är hon iaf, alldelens ny...känslan när jag fick henne "uppslängd" på magen efter förlossningen gör det värt all smärta i världen. Jag önskar vi kunde stanna just där och då föralltid.

Ronja

Nu har sötaste trollungen kommit till världen. Vi är fortfarande kvar på bb och det kan bli så att vi åker hem idag, onsdag, det beror på hur det går för lilla Ronja och solningen. (Hon är lite gul)

Men jag lovar en fullständig uppdatering när vi kommit hem! Just nu är jag alldelens för trött för att orka tänka och när jag väl orkar tänka lite så har jag så mycket annat att tänka på än att skriva här.

Här är hon iaf, alldelens ny...känslan när jag fick henne "uppslängd" på magen efter förlossningen gör det värt all smärta i världen. Jag önskar vi kunde stanna just där och då föralltid.

Jag blir så irriterad!

På kroppen.

Jag har inte tid att ha ont nu, jag vill hinna fixa det sista så att det ser bra ut när vi kommer hem från bb men det verkar ju totalt omöjligt att orka med nånting. Nu är köket klart till hälften och det gör oooooont som fan i blygdbenet...klockan ett har jag iaf lovat Kira en lite längre promenad, eller ja, så lång som jag orkar. Hon har det nog jäkligt tråkigt nu när jag knappt orkar busa med henne och hon är ju som en unghund i huvudet, hur busig som helst! (Och i ordet "busig" ingår nonchalant och gränstestare när vi är utomhus)

Jag har fått låna en TENS av svärmor som jag ska använda när värkarna kommer igång, jag har pratat med barnmorskan om det också som visade var jag ska sätta paddarna, även om jag sett bild i instruktionsboken så känns det ju bättre att fråga henne. Viktigt var bara att inte sätta dem över livmodern eftersom det kunde störa värkarna. Förhoppningsvis klarar jag mig långt med den plus lustgas för epidural känns inte särskilt lockande =/

Nu får jag väl vila ett tag så jag orkar mig ut med Kira sen och efter det fortsätta i köket. Blä.

Jag blir så irriterad!

På kroppen.

Jag har inte tid att ha ont nu, jag vill hinna fixa det sista så att det ser bra ut när vi kommer hem från bb men det verkar ju totalt omöjligt att orka med nånting. Nu är köket klart till hälften och det gör oooooont som fan i blygdbenet...klockan ett har jag iaf lovat Kira en lite längre promenad, eller ja, så lång som jag orkar. Hon har det nog jäkligt tråkigt nu när jag knappt orkar busa med henne och hon är ju som en unghund i huvudet, hur busig som helst! (Och i ordet "busig" ingår nonchalant och gränstestare när vi är utomhus)

Jag har fått låna en TENS av svärmor som jag ska använda när värkarna kommer igång, jag har pratat med barnmorskan om det också som visade var jag ska sätta paddarna, även om jag sett bild i instruktionsboken så känns det ju bättre att fråga henne. Viktigt var bara att inte sätta dem över livmodern eftersom det kunde störa värkarna. Förhoppningsvis klarar jag mig långt med den plus lustgas för epidural känns inte särskilt lockande =/

Nu får jag väl vila ett tag så jag orkar mig ut med Kira sen och efter det fortsätta i köket. Blä.

Jag blir så irriterad!

På kroppen.

Jag har inte tid att ha ont nu, jag vill hinna fixa det sista så att det ser bra ut när vi kommer hem från bb men det verkar ju totalt omöjligt att orka med nånting. Nu är köket klart till hälften och det gör oooooont som fan i blygdbenet...klockan ett har jag iaf lovat Kira en lite längre promenad, eller ja, så lång som jag orkar. Hon har det nog jäkligt tråkigt nu när jag knappt orkar busa med henne och hon är ju som en unghund i huvudet, hur busig som helst! (Och i ordet "busig" ingår nonchalant och gränstestare när vi är utomhus)

Jag har fått låna en TENS av svärmor som jag ska använda när värkarna kommer igång, jag har pratat med barnmorskan om det också som visade var jag ska sätta paddarna, även om jag sett bild i instruktionsboken så känns det ju bättre att fråga henne. Viktigt var bara att inte sätta dem över livmodern eftersom det kunde störa värkarna. Förhoppningsvis klarar jag mig långt med den plus lustgas för epidural känns inte särskilt lockande =/

Nu får jag väl vila ett tag så jag orkar mig ut med Kira sen och efter det fortsätta i köket. Blä.

Bm-besök vecka 40.

Igår var vi på besök hos barnmorskan igen. Jag tyckte inte att vi gjorde så mycket men det är väl inte så mycket att göra såhär på slutet. Blodtrycket låg på det vanliga och vi kollade inget blodvärde. Eftersom hon inte skrivit in min vikt sist (vägde mig förra gången för två veckor sedan) så fick jag väga mig nu igen och jag har inte gått upp mer, men det är väl som det ska? Har för mig jag har läst nånstans att det ofta stannar av i slutet. Magen hade då växt 2 cm och ligger på 37 cm nu, vilket gjorde att det blev ett uppsving på kurvan men bm sa att det nog var för att h*n ligger så högt upp. Huvudet är fortfarande rörligt, vilket jag fått för mig är inte bra, men hon sa att det inte har någon betydelse för när det hela sätter igång, det är bara det att man har fått en tjuvstart om huvudet är fixerat, ibland fixerar det sig inte förrän det sätter igång.

Nu ska vi dit om en vecka igen men vi får väl hoppas att det inte blir så. Jag och Tobbe har börjat en vadslagning om när Bäbis dimper ner. Han tror onsdag den 18, jag tror måndag den 16. Vad tror ni? (Den som säger ett datum i december får inga julklappar)

(Länk till inlägg med värden)

Bm-besök vecka 40.

Igår var vi på besök hos barnmorskan igen. Jag tyckte inte att vi gjorde så mycket men det är väl inte så mycket att göra såhär på slutet. Blodtrycket låg på det vanliga och vi kollade inget blodvärde. Eftersom hon inte skrivit in min vikt sist (vägde mig förra gången för två veckor sedan) så fick jag väga mig nu igen och jag har inte gått upp mer, men det är väl som det ska? Har för mig jag har läst nånstans att det ofta stannar av i slutet. Magen hade då växt 2 cm och ligger på 37 cm nu, vilket gjorde att det blev ett uppsving på kurvan men bm sa att det nog var för att h*n ligger så högt upp. Huvudet är fortfarande rörligt, vilket jag fått för mig är inte bra, men hon sa att det inte har någon betydelse för när det hela sätter igång, det är bara det att man har fått en tjuvstart om huvudet är fixerat, ibland fixerar det sig inte förrän det sätter igång.

Nu ska vi dit om en vecka igen men vi får väl hoppas att det inte blir så. Jag och Tobbe har börjat en vadslagning om när Bäbis dimper ner. Han tror onsdag den 18, jag tror måndag den 16. Vad tror ni? (Den som säger ett datum i december får inga julklappar)

(Länk till inlägg med värden)

Bm-besök vecka 40.

Igår var vi på besök hos barnmorskan igen. Jag tyckte inte att vi gjorde så mycket men det är väl inte så mycket att göra såhär på slutet. Blodtrycket låg på det vanliga och vi kollade inget blodvärde. Eftersom hon inte skrivit in min vikt sist (vägde mig förra gången för två veckor sedan) så fick jag väga mig nu igen och jag har inte gått upp mer, men det är väl som det ska? Har för mig jag har läst nånstans att det ofta stannar av i slutet. Magen hade då växt 2 cm och ligger på 37 cm nu, vilket gjorde att det blev ett uppsving på kurvan men bm sa att det nog var för att h*n ligger så högt upp. Huvudet är fortfarande rörligt, vilket jag fått för mig är inte bra, men hon sa att det inte har någon betydelse för när det hela sätter igång, det är bara det att man har fått en tjuvstart om huvudet är fixerat, ibland fixerar det sig inte förrän det sätter igång.

Nu ska vi dit om en vecka igen men vi får väl hoppas att det inte blir så. Jag och Tobbe har börjat en vadslagning om när Bäbis dimper ner. Han tror onsdag den 18, jag tror måndag den 16. Vad tror ni? (Den som säger ett datum i december får inga julklappar)

(Länk till inlägg med värden)

5 dagar kvar!

Nu har klockan slagit över tolv och det betyder att det bara är fem dagar till beräknat nedsläpp...fem dagar! Jag vill ju gärna att det sätter igång snart men eftersom de flesta säger att jag kommer att gå över tiden så känns det ju dumt att hoppas. Egentligen skulle jag nog behöva lite mer tid på mig men jag orkar verkligen inte! Nu får det vara som det är, saker hinns ju efteråt också.

Jag har nyss lyckats ha sönder space-knappen på datorn vilket gör det väldigt jobbigt att skriva. Jag får hoppas att Tobbe kan fixa det i morgon!

5 dagar kvar!

Nu har klockan slagit över tolv och det betyder att det bara är fem dagar till beräknat nedsläpp...fem dagar! Jag vill ju gärna att det sätter igång snart men eftersom de flesta säger att jag kommer att gå över tiden så känns det ju dumt att hoppas. Egentligen skulle jag nog behöva lite mer tid på mig men jag orkar verkligen inte! Nu får det vara som det är, saker hinns ju efteråt också.

Jag har nyss lyckats ha sönder space-knappen på datorn vilket gör det väldigt jobbigt att skriva. Jag får hoppas att Tobbe kan fixa det i morgon!

5 dagar kvar!

Nu har klockan slagit över tolv och det betyder att det bara är fem dagar till beräknat nedsläpp...fem dagar! Jag vill ju gärna att det sätter igång snart men eftersom de flesta säger att jag kommer att gå över tiden så känns det ju dumt att hoppas. Egentligen skulle jag nog behöva lite mer tid på mig men jag orkar verkligen inte! Nu får det vara som det är, saker hinns ju efteråt också.

Jag har nyss lyckats ha sönder space-knappen på datorn vilket gör det väldigt jobbigt att skriva. Jag får hoppas att Tobbe kan fixa det i morgon!

sparlåga.

Jag är ruskigt trött idag, sov bara till fem i morse och har sovit 20 minuter sen dess (klockan är 20.30) så jag tror att jag kommer att somna så fort jag lägger mig...

Igår var pappa och hälsade på hos min syster så jag och Tobbe tog oss dit och käkade middag. Systersonen är ju bara världens sötaste men eftersom jag inte vet om jag vill visa mitt barn på bild här sen, och eftersom jag inte hört om det är ok, så tänker jag inte visa honom på bild. Kanske skaffar jag lösenord senare om jag vill lägga in bilder på andra och framförallt på barnen. Vi stannade iaf till omkring 21 och sen åkte vi hem och var trötta... men det kändes otroligt skönt att ha tagit sig utanför huset, allting blev så mycket lättare. Pappa kommer väl upp när den här bäbisen har ploppat ut så det var sista gången han såg magen :)

Idag har Tobbe varit duktig och rensat mer hemma (det gjorde han ju faktiskt igår också, kom jag på nu. Jag har NOLL minne just nu!) och sen for vi iväg och bunkrade blöjor med hjälp av rabattkuponger, tog en sväng förbi mamma och hämtade sängkläder och sen hämtade vi Kirilira.

Efter det åkte vi och fick oss middag hos Tobbes föräldrar. Där var det ännu en söt kusin till bäbis, som det var full fart på som vanligt! :)

Jag är så himla trött så det snurrar bara i skallen så det är nog inte så stor idé att jag försöker skriva mer, vi tar resten imorgon, om det ens finns nåt resten.

Gonatt!

sparlåga.

Jag är ruskigt trött idag, sov bara till fem i morse och har sovit 20 minuter sen dess (klockan är 20.30) så jag tror att jag kommer att somna så fort jag lägger mig...

Igår var pappa och hälsade på hos min syster så jag och Tobbe tog oss dit och käkade middag. Systersonen är ju bara världens sötaste men eftersom jag inte vet om jag vill visa mitt barn på bild här sen, och eftersom jag inte hört om det är ok, så tänker jag inte visa honom på bild. Kanske skaffar jag lösenord senare om jag vill lägga in bilder på andra och framförallt på barnen. Vi stannade iaf till omkring 21 och sen åkte vi hem och var trötta... men det kändes otroligt skönt att ha tagit sig utanför huset, allting blev så mycket lättare. Pappa kommer väl upp när den här bäbisen har ploppat ut så det var sista gången han såg magen :)

Idag har Tobbe varit duktig och rensat mer hemma (det gjorde han ju faktiskt igår också, kom jag på nu. Jag har NOLL minne just nu!) och sen for vi iväg och bunkrade blöjor med hjälp av rabattkuponger, tog en sväng förbi mamma och hämtade sängkläder och sen hämtade vi Kirilira.

Efter det åkte vi och fick oss middag hos Tobbes föräldrar. Där var det ännu en söt kusin till bäbis, som det var full fart på som vanligt! :)

Jag är så himla trött så det snurrar bara i skallen så det är nog inte så stor idé att jag försöker skriva mer, vi tar resten imorgon, om det ens finns nåt resten.

Gonatt!

sparlåga.

Jag är ruskigt trött idag, sov bara till fem i morse och har sovit 20 minuter sen dess (klockan är 20.30) så jag tror att jag kommer att somna så fort jag lägger mig...

Igår var pappa och hälsade på hos min syster så jag och Tobbe tog oss dit och käkade middag. Systersonen är ju bara världens sötaste men eftersom jag inte vet om jag vill visa mitt barn på bild här sen, och eftersom jag inte hört om det är ok, så tänker jag inte visa honom på bild. Kanske skaffar jag lösenord senare om jag vill lägga in bilder på andra och framförallt på barnen. Vi stannade iaf till omkring 21 och sen åkte vi hem och var trötta... men det kändes otroligt skönt att ha tagit sig utanför huset, allting blev så mycket lättare. Pappa kommer väl upp när den här bäbisen har ploppat ut så det var sista gången han såg magen :)

Idag har Tobbe varit duktig och rensat mer hemma (det gjorde han ju faktiskt igår också, kom jag på nu. Jag har NOLL minne just nu!) och sen for vi iväg och bunkrade blöjor med hjälp av rabattkuponger, tog en sväng förbi mamma och hämtade sängkläder och sen hämtade vi Kirilira.

Efter det åkte vi och fick oss middag hos Tobbes föräldrar. Där var det ännu en söt kusin till bäbis, som det var full fart på som vanligt! :)

Jag är så himla trött så det snurrar bara i skallen så det är nog inte så stor idé att jag försöker skriva mer, vi tar resten imorgon, om det ens finns nåt resten.

Gonatt!

Magen vecka 39.

Magen vecka 39.

Magen vecka 39.

Skäggot.

Idag har vi varit i Bodens nya galleria, Enter, och köptvantar till Bäbis på KappAhl. Några av overallerna vi har har inga inbyggda vantar och fötter på så ett par vantar måste vi ju ha. Eller, det blev två par..ett parlite tunnare och ett par mer täckande.

Mössan har mamma budat hem från Tradera, jättefint skick! Den kommer nog vara lite för stor i början men tydligen så har vi en annan mössa som väntar på oss :)

Förståååå hur små och söta de är! :D

Tobbe har lovat att inte raka sig förrän Bäbis kommer. Här ser han dock inte hälften så lurvig ut som han faktiskt är. Jag får försöka smygfota honom nån dag när han ser lurvig ut ;)

Nu ska jag mumsa mimosasallad och kaffe och övertala Tobbe att vi ska se nåt annat än Kenny vs. Spenny!

Skäggot.

Idag har vi varit i Bodens nya galleria, Enter, och köptvantar till Bäbis på KappAhl. Några av overallerna vi har har inga inbyggda vantar och fötter på så ett par vantar måste vi ju ha. Eller, det blev två par..ett parlite tunnare och ett par mer täckande.

Mössan har mamma budat hem från Tradera, jättefint skick! Den kommer nog vara lite för stor i början men tydligen så har vi en annan mössa som väntar på oss :)

Förståååå hur små och söta de är! :D

Tobbe har lovat att inte raka sig förrän Bäbis kommer. Här ser han dock inte hälften så lurvig ut som han faktiskt är. Jag får försöka smygfota honom nån dag när han ser lurvig ut ;)

Nu ska jag mumsa mimosasallad och kaffe och övertala Tobbe att vi ska se nåt annat än Kenny vs. Spenny!

Skäggot.

Idag har vi varit i Bodens nya galleria, Enter, och köptvantar till Bäbis på KappAhl. Några av overallerna vi har har inga inbyggda vantar och fötter på så ett par vantar måste vi ju ha. Eller, det blev två par..ett parlite tunnare och ett par mer täckande.

Mössan har mamma budat hem från Tradera, jättefint skick! Den kommer nog vara lite för stor i början men tydligen så har vi en annan mössa som väntar på oss :)

Förståååå hur små och söta de är! :D

Tobbe har lovat att inte raka sig förrän Bäbis kommer. Här ser han dock inte hälften så lurvig ut som han faktiskt är. Jag får försöka smygfota honom nån dag när han ser lurvig ut ;)

Nu ska jag mumsa mimosasallad och kaffe och övertala Tobbe att vi ska se nåt annat än Kenny vs. Spenny!

andras stress

Det känns jobbigt att läsa bloggar som andra gravida skriver...jag känner mig besviken på hur allt har blivit. Att flytta var nog det sämsta vi kunde göra..jag har INGEN tid till att förbereda mig känns det som. Visst, att fixa hemma kanske är en slags förberedelse, men jag skulle tro att man har nog att fixa hemma om man inte flyttat, nu har jag flyttstök + annan förberedelse. Jag vill också vara en sån gravid som fixar nytt i hemmet, saker till barnet, saker som gör det mysigt, som bakar och fyller frysen. Men det är bara att inse att det inte kommer att hända. Jag har ingen ork till flyttstöket och all jävla stress som följt med det och då har jag ju absolut ingen ork, eller lust, till att fixa annat. Det blir tvärnit och jag skiter i allt istället, ligger i sängen och är skittrött och less på allt och bara väntar på att det ska vara över.

Jag pallar inte all stress som alla andra känner. Jag har nog med min egen, jag fattar inte varför alla andra ska vara så stressade! Man kan fixa saker efter barnet har kommit, så vi måste nu prioritera sånt som är viktigt innan, resten skiter jag i. Men många i omgivningen stressar på att vi måste fixa färdigt allt innan barnet kommer och då blir ingenting gjort istället.

Så vill ni hjälpa, hetsa inte! Stressa mig inte mer för då blir det totalt tvärnit. Säg inte att vi måste fixa allt innan barnet kommer. Och snälla, förstå att vi vet bäst vad som måste prioriteras, nämn inte allt som måste göras, vi vet!

andras stress

Det känns jobbigt att läsa bloggar som andra gravida skriver...jag känner mig besviken på hur allt har blivit. Att flytta var nog det sämsta vi kunde göra..jag har INGEN tid till att förbereda mig känns det som. Visst, att fixa hemma kanske är en slags förberedelse, men jag skulle tro att man har nog att fixa hemma om man inte flyttat, nu har jag flyttstök + annan förberedelse. Jag vill också vara en sån gravid som fixar nytt i hemmet, saker till barnet, saker som gör det mysigt, som bakar och fyller frysen. Men det är bara att inse att det inte kommer att hända. Jag har ingen ork till flyttstöket och all jävla stress som följt med det och då har jag ju absolut ingen ork, eller lust, till att fixa annat. Det blir tvärnit och jag skiter i allt istället, ligger i sängen och är skittrött och less på allt och bara väntar på att det ska vara över.

Jag pallar inte all stress som alla andra känner. Jag har nog med min egen, jag fattar inte varför alla andra ska vara så stressade! Man kan fixa saker efter barnet har kommit, så vi måste nu prioritera sånt som är viktigt innan, resten skiter jag i. Men många i omgivningen stressar på att vi måste fixa färdigt allt innan barnet kommer och då blir ingenting gjort istället.

Så vill ni hjälpa, hetsa inte! Stressa mig inte mer för då blir det totalt tvärnit. Säg inte att vi måste fixa allt innan barnet kommer. Och snälla, förstå att vi vet bäst vad som måste prioriteras, nämn inte allt som måste göras, vi vet!

andras stress

Det känns jobbigt att läsa bloggar som andra gravida skriver...jag känner mig besviken på hur allt har blivit. Att flytta var nog det sämsta vi kunde göra..jag har INGEN tid till att förbereda mig känns det som. Visst, att fixa hemma kanske är en slags förberedelse, men jag skulle tro att man har nog att fixa hemma om man inte flyttat, nu har jag flyttstök + annan förberedelse. Jag vill också vara en sån gravid som fixar nytt i hemmet, saker till barnet, saker som gör det mysigt, som bakar och fyller frysen. Men det är bara att inse att det inte kommer att hända. Jag har ingen ork till flyttstöket och all jävla stress som följt med det och då har jag ju absolut ingen ork, eller lust, till att fixa annat. Det blir tvärnit och jag skiter i allt istället, ligger i sängen och är skittrött och less på allt och bara väntar på att det ska vara över.

Jag pallar inte all stress som alla andra känner. Jag har nog med min egen, jag fattar inte varför alla andra ska vara så stressade! Man kan fixa saker efter barnet har kommit, så vi måste nu prioritera sånt som är viktigt innan, resten skiter jag i. Men många i omgivningen stressar på att vi måste fixa färdigt allt innan barnet kommer och då blir ingenting gjort istället.

Så vill ni hjälpa, hetsa inte! Stressa mig inte mer för då blir det totalt tvärnit. Säg inte att vi måste fixa allt innan barnet kommer. Och snälla, förstå att vi vet bäst vad som måste prioriteras, nämn inte allt som måste göras, vi vet!

Tvätt och disk

Det blev en väldigt lugn morgon för mig. Tobbe åkte iväg för besiktning av lägenheten, som gick bra, så nu slipper vi tänka på den mer. När han kom hem la han sig i sängen och vi myste till sista avsnitten av Prison Break. Usch vad jag blev ledsen! :-( Så innan 10 i morse hade jag gjort bort dagens gråtattack hehe.

Sen blev det jobb för Tobbe och jag har väl kanske råkat slappa mer än jag borde, men jag har hunnit med att diska två maskiner och nu är strax tvättmaskinen färdig, så nåt har hänt iaf. Tänk, att innan jag själv fick både tvätt- och diskmaskin och man läste vad andra gjort "Jag har snört in tvätt i maskinen och ska vika in den torra i garderoben" typ, så lät det ju som vääärldens jobb haha, folk får det att låta skitjobbigt men efter att aldrig ha haft en egen tvätt- eller diskmaskin så måste jag säga att de är fruktansvärt bortskämda om de tycker att DET är jobbigt. :P Men det kanske blir så när man blivit van, vad vet jag.

Mamma har varit och köpt tyg till bäbissängkläder så snart får vi bädda spjälisen, nu har den bara lakan och spjälskydd...sen ska jag fixa lite i sovrummet så vi får in skötbordet som ska stå där tills Bäbis kommer och sen ska det in i badrummet och stå i duschen. Vi måste lösa det så, vi har lite dåligt med plats tyvärr, men eftersom skötbordet har hjul på två ben så är det bara att rulla ut ur duschen när man ska duscha..

Nu vila i 20 sen ska jag sätta fart!

Tvätt och disk

Det blev en väldigt lugn morgon för mig. Tobbe åkte iväg för besiktning av lägenheten, som gick bra, så nu slipper vi tänka på den mer. När han kom hem la han sig i sängen och vi myste till sista avsnitten av Prison Break. Usch vad jag blev ledsen! :-( Så innan 10 i morse hade jag gjort bort dagens gråtattack hehe.

Sen blev det jobb för Tobbe och jag har väl kanske råkat slappa mer än jag borde, men jag har hunnit med att diska två maskiner och nu är strax tvättmaskinen färdig, så nåt har hänt iaf. Tänk, att innan jag själv fick både tvätt- och diskmaskin och man läste vad andra gjort "Jag har snört in tvätt i maskinen och ska vika in den torra i garderoben" typ, så lät det ju som vääärldens jobb haha, folk får det att låta skitjobbigt men efter att aldrig ha haft en egen tvätt- eller diskmaskin så måste jag säga att de är fruktansvärt bortskämda om de tycker att DET är jobbigt. :P Men det kanske blir så när man blivit van, vad vet jag.

Mamma har varit och köpt tyg till bäbissängkläder så snart får vi bädda spjälisen, nu har den bara lakan och spjälskydd...sen ska jag fixa lite i sovrummet så vi får in skötbordet som ska stå där tills Bäbis kommer och sen ska det in i badrummet och stå i duschen. Vi måste lösa det så, vi har lite dåligt med plats tyvärr, men eftersom skötbordet har hjul på två ben så är det bara att rulla ut ur duschen när man ska duscha..

Nu vila i 20 sen ska jag sätta fart!

Tvätt och disk

Det blev en väldigt lugn morgon för mig. Tobbe åkte iväg för besiktning av lägenheten, som gick bra, så nu slipper vi tänka på den mer. När han kom hem la han sig i sängen och vi myste till sista avsnitten av Prison Break. Usch vad jag blev ledsen! :-( Så innan 10 i morse hade jag gjort bort dagens gråtattack hehe.

Sen blev det jobb för Tobbe och jag har väl kanske råkat slappa mer än jag borde, men jag har hunnit med att diska två maskiner och nu är strax tvättmaskinen färdig, så nåt har hänt iaf. Tänk, att innan jag själv fick både tvätt- och diskmaskin och man läste vad andra gjort "Jag har snört in tvätt i maskinen och ska vika in den torra i garderoben" typ, så lät det ju som vääärldens jobb haha, folk får det att låta skitjobbigt men efter att aldrig ha haft en egen tvätt- eller diskmaskin så måste jag säga att de är fruktansvärt bortskämda om de tycker att DET är jobbigt. :P Men det kanske blir så när man blivit van, vad vet jag.

Mamma har varit och köpt tyg till bäbissängkläder så snart får vi bädda spjälisen, nu har den bara lakan och spjälskydd...sen ska jag fixa lite i sovrummet så vi får in skötbordet som ska stå där tills Bäbis kommer och sen ska det in i badrummet och stå i duschen. Vi måste lösa det så, vi har lite dåligt med plats tyvärr, men eftersom skötbordet har hjul på två ben så är det bara att rulla ut ur duschen när man ska duscha..

Nu vila i 20 sen ska jag sätta fart!

2 veckor kvar.

Idag är det tänkt att det ska vara 14 dagar kvar tills Bäbis kommer, vi kan väl hålla tummarna men inte hoppas alltför mycket.

Inatt har jag drömt att jag kräktes av stanken av jäst fisk, så jag vaknade hulkandes... Jag hade nog bara tur att jag inte hade nåt i magen som kunde komma upp...fy fan vad äckligt. Tidigare har jag ju vaknat illamående, men det har aldrig varit så illa som nu.

Jag drömde också att jag fick ett sår i fingret och genom det kunde jag dränera mig själv på vatten. Förstår ni hur härligt det var?! Tror ni jag längtar något tills jag får bli av med vätskan!?

Kirilira har åkt tillbaks idag och det är lika tyst och tråkigt som alltid :( Även om hon är tyst för det mesta men...nu har jag ingen att skylla på när Tobbe vaknar av att någon snarkar ;)

Kira och matte matchar varandra på kvällspromenaden.

Jag var tvungen att köpa nya skor, jag kan ju inte springa omkring i mina birkenstock längre, det börjar vara lite för kallt för det, och några andra skor får jag inte på mig. Så jag köpte mig ett par ugg-lookalikes. Grymt sköna och varma och det enda par jag fick på mig även om jag bara hade nylonstödstrumpor under och tog en storlek större än normalt.

Sötaste Kira.

Magen vecka 38.

Jag behöver ju hjälp med att fota magen och varje gång jag kommit på att vi borde göra det så har Tobbe hållit på med nåt annat och sen när han inte hållit på med nåt annat så har jag helt enkelt glömt bort det. Nu är han inte hemma och tills han har kommit hem lär ju jag ha glömt bort det och imorgon är det dags för vecka 39 så ni, och jag, får nöja er med en sån här magbild den här veckan.

2 veckor kvar.

Idag är det tänkt att det ska vara 14 dagar kvar tills Bäbis kommer, vi kan väl hålla tummarna men inte hoppas alltför mycket.

Inatt har jag drömt att jag kräktes av stanken av jäst fisk, så jag vaknade hulkandes... Jag hade nog bara tur att jag inte hade nåt i magen som kunde komma upp...fy fan vad äckligt. Tidigare har jag ju vaknat illamående, men det har aldrig varit så illa som nu.

Jag drömde också att jag fick ett sår i fingret och genom det kunde jag dränera mig själv på vatten. Förstår ni hur härligt det var?! Tror ni jag längtar något tills jag får bli av med vätskan!?

Kirilira har åkt tillbaks idag och det är lika tyst och tråkigt som alltid :( Även om hon är tyst för det mesta men...nu har jag ingen att skylla på när Tobbe vaknar av att någon snarkar ;)

Kira och matte matchar varandra på kvällspromenaden.

Jag var tvungen att köpa nya skor, jag kan ju inte springa omkring i mina birkenstock längre, det börjar vara lite för kallt för det, och några andra skor får jag inte på mig. Så jag köpte mig ett par ugg-lookalikes. Grymt sköna och varma och det enda par jag fick på mig även om jag bara hade nylonstödstrumpor under och tog en storlek större än normalt.

Sötaste Kira.

Magen vecka 38.

Jag behöver ju hjälp med att fota magen och varje gång jag kommit på att vi borde göra det så har Tobbe hållit på med nåt annat och sen när han inte hållit på med nåt annat så har jag helt enkelt glömt bort det. Nu är han inte hemma och tills han har kommit hem lär ju jag ha glömt bort det och imorgon är det dags för vecka 39 så ni, och jag, får nöja er med en sån här magbild den här veckan.

2 veckor kvar.

Idag är det tänkt att det ska vara 14 dagar kvar tills Bäbis kommer, vi kan väl hålla tummarna men inte hoppas alltför mycket.

Inatt har jag drömt att jag kräktes av stanken av jäst fisk, så jag vaknade hulkandes... Jag hade nog bara tur att jag inte hade nåt i magen som kunde komma upp...fy fan vad äckligt. Tidigare har jag ju vaknat illamående, men det har aldrig varit så illa som nu.

Jag drömde också att jag fick ett sår i fingret och genom det kunde jag dränera mig själv på vatten. Förstår ni hur härligt det var?! Tror ni jag längtar något tills jag får bli av med vätskan!?

Kirilira har åkt tillbaks idag och det är lika tyst och tråkigt som alltid :( Även om hon är tyst för det mesta men...nu har jag ingen att skylla på när Tobbe vaknar av att någon snarkar ;)

Kira och matte matchar varandra på kvällspromenaden.

Jag var tvungen att köpa nya skor, jag kan ju inte springa omkring i mina birkenstock längre, det börjar vara lite för kallt för det, och några andra skor får jag inte på mig. Så jag köpte mig ett par ugg-lookalikes. Grymt sköna och varma och det enda par jag fick på mig även om jag bara hade nylonstödstrumpor under och tog en storlek större än normalt.

Sötaste Kira.

Magen vecka 38.

Jag behöver ju hjälp med att fota magen och varje gång jag kommit på att vi borde göra det så har Tobbe hållit på med nåt annat och sen när han inte hållit på med nåt annat så har jag helt enkelt glömt bort det. Nu är han inte hemma och tills han har kommit hem lär ju jag ha glömt bort det och imorgon är det dags för vecka 39 så ni, och jag, får nöja er med en sån här magbild den här veckan.

Jävla foglossning!

I morse vaknade jag upp och kände inte för att göra nåt annat än att gråta. Jag är så förbannat jävla less. Det gör så förbannat jävla ont.

Igår kväll kunde jag inte lyfta mitt vänstra ben, jag kunde inte ens släpa det efter golvet i en enda rörelse utan fick köra nån jäkla sidlänges moonwalk med benet, liksom trycka det fram med foten, häl-tå-häl-tå-häl-tå....

Det gör så jävla ont varje gång jag måste upp ur sängen, på toa, om nätterna. Jag kan knappt vända mig i sängen.Varför sa ingen att det skulle göra så ont? Jag har för mycket att göra, jag har inte tid att ligga still tills det är dags.

Jag är ju van att ha ont, varje dag, i ryggen. Kan det inte sitta där iaf, på ett ställe där jag vet hur jag ska hantera det? Där jag vet hur jag kan röra mig utan att det gör ont, där det sitter så djupt inrotat i hjärnan på mig att jag inte behöver tänka på hur jag rör mig, vilken ställning jag ligger i.....där jag kan koppla bort det värsta. Men nä, såklart måste kroppen hitta ett nytt ställe att ha ont på, för inte fan ska det vara lätt att leva inte.

Jag får väl trösta mig med kameran jag ska hämta idag. Panasonic TZ7, tydligen ska den vara grym. Så nästa magbild blir med den! :P

Jävla foglossning!

I morse vaknade jag upp och kände inte för att göra nåt annat än att gråta. Jag är så förbannat jävla less. Det gör så förbannat jävla ont.

Igår kväll kunde jag inte lyfta mitt vänstra ben, jag kunde inte ens släpa det efter golvet i en enda rörelse utan fick köra nån jäkla sidlänges moonwalk med benet, liksom trycka det fram med foten, häl-tå-häl-tå-häl-tå....

Det gör så jävla ont varje gång jag måste upp ur sängen, på toa, om nätterna. Jag kan knappt vända mig i sängen.Varför sa ingen att det skulle göra så ont? Jag har för mycket att göra, jag har inte tid att ligga still tills det är dags.

Jag är ju van att ha ont, varje dag, i ryggen. Kan det inte sitta där iaf, på ett ställe där jag vet hur jag ska hantera det? Där jag vet hur jag kan röra mig utan att det gör ont, där det sitter så djupt inrotat i hjärnan på mig att jag inte behöver tänka på hur jag rör mig, vilken ställning jag ligger i.....där jag kan koppla bort det värsta. Men nä, såklart måste kroppen hitta ett nytt ställe att ha ont på, för inte fan ska det vara lätt att leva inte.

Jag får väl trösta mig med kameran jag ska hämta idag. Panasonic TZ7, tydligen ska den vara grym. Så nästa magbild blir med den! :P

Jävla foglossning!

I morse vaknade jag upp och kände inte för att göra nåt annat än att gråta. Jag är så förbannat jävla less. Det gör så förbannat jävla ont.

Igår kväll kunde jag inte lyfta mitt vänstra ben, jag kunde inte ens släpa det efter golvet i en enda rörelse utan fick köra nån jäkla sidlänges moonwalk med benet, liksom trycka det fram med foten, häl-tå-häl-tå-häl-tå....

Det gör så jävla ont varje gång jag måste upp ur sängen, på toa, om nätterna. Jag kan knappt vända mig i sängen.Varför sa ingen att det skulle göra så ont? Jag har för mycket att göra, jag har inte tid att ligga still tills det är dags.

Jag är ju van att ha ont, varje dag, i ryggen. Kan det inte sitta där iaf, på ett ställe där jag vet hur jag ska hantera det? Där jag vet hur jag kan röra mig utan att det gör ont, där det sitter så djupt inrotat i hjärnan på mig att jag inte behöver tänka på hur jag rör mig, vilken ställning jag ligger i.....där jag kan koppla bort det värsta. Men nä, såklart måste kroppen hitta ett nytt ställe att ha ont på, för inte fan ska det vara lätt att leva inte.

Jag får väl trösta mig med kameran jag ska hämta idag. Panasonic TZ7, tydligen ska den vara grym. Så nästa magbild blir med den! :P

vätskeskit

Idag är jag less. Eller, jag var nog egentligen mer less psykiskt igår..om man kan säga så. Idag har jag skjutsat Tobbe till jobb så att jag kunde ha bilen för jag tänkte ta tag i köket och sen gå på banken och hämta lite pengar för att sen åka och köpa lite nödvändigheter. Nu började dagen inte riktigt som jag tänkt mig utan jag får nu ligga med fötterna i vädret eftersom de svällt upp så jäkla mycket fast jag knappt hunnit stå nåt idag, de var väldigt svullna redan i morse. Fan va less. Men jag måste försöka hålla mig positiv, jag kanske tappar mycket vikt när så mycket är vätska.