Än en gång har jag spenderat tid framför badrumsspegeln och inspekterat de allt fler grå stråna som kikat fram på skallen. Än en gång har jag börjat dra loss dem, en efter en. Tills jag inser att de är för många för att dra. Det blir att färga håret igen. Det borde väl vara ett bra tecken på att det är dags igen?
Egentligen borde jag göra slingor precis där de gråa stråna kikar fram, så att de inte syns. Men på nåt konstigt sätt känns det ändå bra att se glittret i håret då och då, även om det inte är någonting jag vill leva med permanent för tillfället. Jag känner mig som en kärring i så mycket annat så skallen kan väl hålla sig ung iaf?
En dag, när jag är smal och rik, ska jag sätta in så mycket löshår som bara får plats, färga det rött och tokpermanenta. Bleka tänderna, ta bort 2/3 av brösten, ha stora ringar i öronen och världens snyggaste sneakers på fötterna.
Tills dess ska jag gå omkring blek och fet, med skor inköpta för flera år sen och ett hår som hänger platt en timme efter jag fixat det.
Jag måste skaffa ett nytt jobb...
0 kommentarer:
Leave a Comment