Kvällen har jag spenderat framför en film. Slutet gav mig ångest. Usch. Och ändå ska det vara en gosimosig komedi. Jag vill ha extremlyckliga slut i filmer (och böcker! Kommer ihåg en bok av Maeve Binchy där jag blev så förbannad över slutet att jag slängde iväg boken. Det förstörde allt.) men ja, extremlyckliga slut alltså, jag ser film/läser böcker för att fly verkligheten en stund. För att må bra efteråt, vara glad efteråt!
(Iofs älskade jag på något konstigt sätt slutet på 'The Strangers', kanske fick jag för mycket ångest så jag tippade över kanten och blev galen för en stund?)
Jag har kommit på mig själv med att sakna dessa verklighetsflykter. Det blir så sällan nu... Tyvärr har jag saknat att drömma också men nu har jag precis börjat komma ihåg mina drömmar igen och jag mår så mycket bättre, speciellt på morgnarna, då. Undra vad drömuppehållet berott på. Jag hoppas iaf att de är här för att stanna. Att drömma är något av det bästa som finns. Äh nu blev det väl för mycket svammel så jag går väl och lägger mig tillsammans med min chicklit, bredvid sötungen.
0 kommentarer:
Leave a Comment