Tyst.

Det har varit tunga besked från flera håll den senaste veckan och hjärtat är tyngre än vanligt. Jag kan konstatera att det inte spelar någon roll vilken slags människa man är, hur snäll man är, hur mycket man än förlåter och hur väl man vill andra, livet kommer att jävlas ändå. Och jag blir så jävla förbannad och vill bara skrika till alla gudar, moder jord, solen, människans celler, molekyler och atomer att vafaaan håller ni på med?
Men det gör jag inte, istället sitter jag tyst utan att veta vad jag ska säga.