Jag hade först tänkt skriva ett lång inlägg om min morfar, men några få rader får räcka. Allt som jag känner och allt som han var går inte att beskriva, och hade jag försökt så hade jag antagligen fortsatt i evigheter.
Min morfar somnade in på julaftons förmiddag, lugnt och fridfullt. Även om det kändes otroligt jobbigt och gjorde otroligt ont så kändes det ändå fridfullt. Nu har han det bra min morfar.
Ronja med sin gammelmorfar, 21 november 2009
Älskade morfar, du har lämnat stora spår efter dig och jag ska berätta allt om dig för Ronja. Jag är så glad att ni hann träffas. Glädjen du visade när vi kom in genom dörren och du fick se henne kommer jag alltid att minnas.
Jag älskar dig morfar, världens bästa morfar.
0 kommentarer:
Leave a Comment