Jag och Ronja inledde året med att fortsätta vara sjuka. Jag känner mig bara sämre och sämre och Ronja verkar inte direkt vara på bättringsvägen hon heller. Med jämna mellanrum har hon under dagen blivit jätteledsen och bara velat mysa, kommit och ställt sig bredvid en för att bli upplyft för lite mys. Hon vill gärna ligga så nära som möjligt och det är helt otroligt mysigt.
Även om vi är sjuka hinner hon med ett och annat. Jag hittade henne vid kattmatskålarna, sugandes på ett torrfoder. Det såg inte direkt ut som att hon tyckte att det var äckligt, hon hade nog gärna sugit på det ett tag till.
Hon går ganska bra nu. Inte långa sträckor men ändå, det går framåt! Och det märks så tydligt på henne hur mycket hon tar till sig av ens uppmuntran. Det ska jag aldrig glömma, att uppmuntra henne, hur galna drömmar hon än har. Jag vill inte att hon, som jag, ska sitta och undra varför hon inte vågade. Så det är mitt nyårslöfte, ett löfte för alla framtida år också, att alltid uppmuntra och stötta min dotter.
0 kommentarer:
Leave a Comment