*stolt*

När jag hämtade Ronja från dagis såg hon mig inte först, så jag satte mig ner för att kika hur hon är när jag inte är där. Hon känns så stor när hon är med de andra barnen! Tidigare när jag hämtat henne har hon klämt fram tårar, som för att visa att det minsann inte var kul att bli lämnad på dagis. Idag sken hon upp och gav ifrån sig ett väldigt tillgjort HA-HA-HAAAAA! Sen kom hon och kramades och var på jättebra humör! :-)

Fröken berättade att hon INTE blivit trött kring 10-tiden som hon blivit tidigare, hon hade ätit jättebra och varit lite ilsk i 5 minuter innan hon somnat på sin madrass brevid fröken. Fröken hade legat brevid henne nästan hela tiden men var tvungen att gå upp när ett barn vaknade. En stund senare hörde de en massa tjatter och gick för att se vem som vaknat, och där satt Ronja på golvet i skötrummet och lallade på för sig själv :-) hon hade inte blivit det minsta ledsen när hon vaknat, ensam, utan hon drog iväg till ett hela annat rum! Toka. Och som mormorn sa, hon förstör för sig själv och sitt smygande och utforskande på egen hand eftersom man alltid hör var hon är när hon har så svårt för att vara tyst :-P  Men det känns skönt att det går så himla bra! Hoppas det går lika bra imorgon för nästa vecka börjar allvaret.