Jag får ingenting gjort.

Jag har inte gjort ett piss i helgen. Inte.ett.jävla.piss. Magen är trasig av stress och huvudet är på god väg att följa efter och som vanligt när stressen tar över suger den bort min energi och förmåga att lyfta arslet från soffan. Jag längtar efter vardag, rutin och en fast punkt. Jag längtar efter en sovmorgon, en dag att hinna göra precis det jag vill hinna göra, en dag att tänka på bara mig. Det var så länge sen och det kommer nog dröja länge till. Jag vet att jag har mig själv att skylla, och jag kan skylla det på världens underbaraste lilla varelse, men jag förtjänar ändå att inte stressa sönder magen, att en enda dag få tänka på mig. Helst typ en vecka. Eller iaf två dagar, en för att vila upp mig och en för att ta tag i måsten. Men jag antar att det är hela livssituationen just nu, livet föll ihop förra året och nu måste jag börja klättra upp igen. Men fyfan vad jobbigt det är.