Min tur.

Idag var det alltså min tur att vara till läkaren. Jag var på öppen mottagning och vår läkare, Malte, hade så fullt upp så vi höll på att få gå till en annan snubbe, han som Tobbe var hos som lyssnade lite på vad vi hade att säga om Ronjas "kramper". Men jag kom ihåg att säga att vi inte ville till honom idag eftersom vi ville att en andra läkare skulle säga sitt om Ronja. Så vi fick komma till Malte ändå och han var så snäll så vi fick hoppa fram lite i kön så vi behövde inte vänta så länge :)

Jag fick iaf vätskedrivande tabletter som jag ska ta vid behov, det räcker med att jag tar dom när jag känner att det behövs, skönt att slippa komma ihåg att ta en om dagen.

Ronja ville han skicka iväg till Barn i Sunderbyn så nu har han skickat iväg en remiss dit. Han sa att till 90% säkerhet så är det inget konstigt, men han sa själv att det är skönt att få utreda så att man inte tänker i efterhand "vi borde ha kollat upp det". Han trodde inte på några affektorsaker och eftersom man kan avbryta henne när hon håller på trodde han inte heller på någon form av epilepsi. Han fick se när hon ryckte bara lite och sa att det såg ut som magont, men han ville ändå skicka henne till Barn. Så nu är det väl bara att vänta och hoppas på det bästa.