Det här är jag när jag är två månader. Kanske svårt för er som aldrig träffat Ronja att se likheten. Det är många som säger att hon är lik mig men jag själv kan inte se den likheten, förutom på just det här kortet. Tror det är blicken och munnen. Ja, munnen vet jag att stackarna har fått från mig, eller, snarare hakan. Den pekar rakt ut. Men så liten jag var! Vi har testat bada Ronja i precis den där baljan men det går typ inte, hon ryms inte. Så stor som jag är på bilden, så stor var Ronja när hon föddes.
Ronja sitter i soffan och ser på tv. Hon börjar bli så himla stor, ler och skrattar för det mesta. Sträcker ut tungan tusen gånger om dan, bubblar med munnen, tjurar ihop ibland men det kan man ofta vända genom att le och prata glatt med henne, då möts man av världens finaste leende. Sötunge!
0 kommentarer:
Leave a Comment