Utan Ronja.

Fredagen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Meningen var att vi skulle åka med syster till Malå, vi skulle rymmas alla i en bil. På morgonen ringde hon och berättade att hon kräkts under natten (hennes sambo hade fått magsjuka på torsdagen) så vi bestämde att Tobbe skulle stanna hemma med Ronja för att minska risken att hon blev smittad. Det var det första jobbiga. Att lämna henne, helt oplanerat, så länge. Jag hade nog behövt vara mer förberedd. Tidigare har jag varit ifrån henne max två timmar en gång och typ 45 minuter en annan gång.

Morfars begravning var fin. Vi var i ett litet rum i sjukstugan och det var bara de närmaste som var samlade. Blommorna på kistan var otroligt fina, med vita rosor, tulpaner och granris, det kändes verkligen som att det passade morfar. Jag saknade Ronja otroligt mycket, ville gosa in mig i hennes hår, nåt som ofta tröstar när nåt känns jobbigt.

Vi var tillbaks hemma hos syster efter 20 och jag åkte på en gång, saaaaaknade Ronja så jag höll på att gå sönder. Men jag hann inte köra särskilt långt innan jag märkte att jag fått punktering igen! Så det var bara att vänta på Tobbe som fick komma och byta däck. Men, han hade inte med sig Ronja. :( Då höll jag verkligen på att gå sönder. Det hade varit en otroligt jobbig dag och så skulle jag få vänta ännu längre med att gosa med henne! Allting blev för mycket...Nu känns det som att det kommer att ta väldigt länge innan jag är ifrån henne igen. Jag hade tänkt försöka gå ut nån kväll men det är bara att glömma, jag vill inte längre. Det var verkligen jobbigt att ofrivilligt vara ifrån henne så länge, allting drar ut på tiden och utan förvarning så det tar ännu längre tid innan jag får träffa henne. Huvva, aldrig mer.

Igår fick vi dock mer tid tillsammans, Tobbe åkte iväg till Övik på hockey och jag och Ronja gjorde Luleå. Hon sov från 11 när vi började åka in mot stan och vaknade inte förrän vid 18 då vi kom hem.och då hade jag ändå försökt få igång henne två gånger för att käka, men inte då... Så ni kan ju gissa vem jag fick underhålla resten av kvällen! :) Inte ville hon sova inte.


Nu ligger hon och kämpar emot sömnen och jag sitter och hoppas på att hon slocknar snart så jag kan greja på hemma. Och sen ska vi hämta Kira!