Å andra sidan...

Var inne på familjeliv nyss och såg en diskussionstråd med titeln "Oss med bf juni 2010". Tänk när man var där, när det var 8 månader kvar. När allt var nytt och spännande, när man längtade tills man skulle få börja gå på regelbundna mvc-besök, när man inte gjort ultraljudet än, när man inte ens varit på inskrivning, när man egentligen inte kunde tro att man faktiskt hade en bäbis i magen.

Jag kan säga som så att jag inte trodde att det skulle vara såhär att vara gravid, jag trodde inte att nånting kunde vara så jobbigt och så underbart på samma gång. Jag trodde inte att jag skulle kunna ha så blandade känslor för nånting, kärlek, rädsla, oro, glädje....det pendlar hela tiden och ofta kommer känslorna samtidigt vilket leder till ett enda stort kaos i huvudet, ett kaos som ingen som inte varit gravid kan förstå.

När känslorna pendlar åt rätt håll så älskar jag när skitungen sparkar mig i magen. Kör in fötterna under revbenen, killar mig med söta händer i ljumsken, hickar så att hela magen rycker till.

Jag längtar så jag håller på att bli galen. En graviditet är ingen lätt match för någon som inte har något tålamod.