I morse vaknade jag upp och kände inte för att göra nåt annat än att gråta. Jag är så förbannat jävla less. Det gör så förbannat jävla ont.
Igår kväll kunde jag inte lyfta mitt vänstra ben, jag kunde inte ens släpa det efter golvet i en enda rörelse utan fick köra nån jäkla sidlänges moonwalk med benet, liksom trycka det fram med foten, häl-tå-häl-tå-häl-tå....
Det gör så jävla ont varje gång jag måste upp ur sängen, på toa, om nätterna. Jag kan knappt vända mig i sängen.Varför sa ingen att det skulle göra så ont? Jag har för mycket att göra, jag har inte tid att ligga still tills det är dags.
Jag är ju van att ha ont, varje dag, i ryggen. Kan det inte sitta där iaf, på ett ställe där jag vet hur jag ska hantera det? Där jag vet hur jag kan röra mig utan att det gör ont, där det sitter så djupt inrotat i hjärnan på mig att jag inte behöver tänka på hur jag rör mig, vilken ställning jag ligger i.....där jag kan koppla bort det värsta. Men nä, såklart måste kroppen hitta ett nytt ställe att ha ont på, för inte fan ska det vara lätt att leva inte.
0 kommentarer:
Leave a Comment